När den finländska författaren Katja Kettu gjorde research inför "Nattfjärilen" läste hon Alexander Sozjenitsyns bok "Gulagarkipelagen". I den konstaterade Nobelpristagaren att det på ett vis var lättare att vara kvinna i arbetslägren, eftersom man då kunde sälja sin kropp i utbyte mot mat och bättre behandling av lägervakterna, hävdar hon.

Det är ett sätt att se på det. Men det andra sättet att se på det är att de här kvinnorna inte ens fick behålla sina egna kroppar. Och det ville jag berätta om, säger Katja Kettu.

Systematiska våldtäkter i lägret

Artikelbild

| Under 1920- och 1930-talen flydde 30|000 papperslösa finländare till Sovjetunionen. Flera av Katja Kettus familjemedlemmar gjorde den resan. Ingen av dem överlevde Stalinterrorn och arbetslägren.

I en av sina tidigare romaner, prisbelönta "Barnmorskan", skildrade hon kärlekshistorien mellan en ung finländsk barnmorska och en naziofficer under andra världskriget. I den boken utspelades en stor del av handlingen i fånglägret Titovka, där kvinnorna precis som i arbetslägret i "Nattfjärilen" utsattes för systematiska våldtäkter.

I en internationell litteraturkanon och i krigshistorien är det alltid männens historia som berättas, det är inte så ofta man berättar om de här sårbara kvinnorna och barnen och vad som hände med dem. Det är viktigt att förstå att våldtäkter och övergrepp mot kvinnor är en strategi för att förtrycka etniska grupper och andra nationer – och att det händer överallt i konfliktzoner.

Katja Kettus arbete med "Nattfjärilen" började egentligen med två spår. Dels var hon nyfiken på det finskugriska folkslaget marier som är bosatta intill floden Volga och deras religiösa tro – vilken bland annat omfattar idén om att människan har tre olika själar. En av dessa förvandlas på natten till en fjäril och det är fjärilens fladdrande färd som bidrar till våra drömmar.

När jag reste till Marirepubliken var det till en början svårt att få folk att prata, de var rädda och har ett väldigt märkligt, gammaldags sovjetiskt sätt att uttrycka sig på. Marierna har utsatts för press av alla från den ortodoxa kyrkan till den muslimska kyrkan och förstås den sovjetiska kommunismen, berättar hon.
Artikelbild

| I Katja Kettus roman "Nattfjärilen" skildras en modern diktator som har fått namnet "Vova". Vova är diminutiv för Vladimir – och den litterära figuren påminner tydligt om Rysslands president Vladimir Putin. "Jag är övertygad om att boken aldrig kommer att översättas till ryska", säger Katja Kettu.

Flydde till Sovjetunionen

Det andra spåret var Katja Kettus egen familj. Släkten bodde bara fem kilometer från den sovjetiska gränsen och flera av familjemedlemmarna valde efter revolutionen att lämna Finland för en ny – som de trodde – bättre framtid i Sovjet.

Artikelbild

| Katja Kettu fick Runbergspriset för romanen "Barnmorskan". Nu är hon tillbaka med boken "Nattfjärilen" som dels utspelas i Sovjetunionen under Stalintiden, dels hos det finsk-ugriska marifolket i nutid.

Alla som åkte dit dödades under Stalinterrorn eller skickades till Gulag där de dog av svält eller sjukdomar. "Nattfjärilen" är som en parallell historia till min familjs öde.

Irga i "Nattfjärilen" kan i princip ingenting om politik – hennes dramatiska skidresa till Sovjetunionen har helt andra, mer praktiska orsaker. När hon blir kär i och gravid med fel man straffas hon av faderns hejdukar med att få tungan avskuren. Men i Sovjet ses hon ändå som ett säkerhetshot och skickas som politisk fånge till lägret Vorkuta.

Irga och hennes bästa vän Elna är naturkrafter och överlevare. Men hur länge kan man stå emot lägrets dehumanisering, marifolkets onda ande Keremet – och Keremets "son", Vova, en modern diktator som är tydligt modellerad efter Vladimir Putin?

"Putin har inte ringt"

Katja Kettu konstaterar med ett skratt att Putin ännu inte har ringt för att kommentera boken.

Men vi var faktiskt lite paranoida under arbetets gång, efter alla rapporter om ryskt spioneri. Precis när jag var klar med boken så försvann alla mina filer och då tänkte jag "hmmm, nu har de kommit för att hämta oss". Jag bryr mig egentligen inte om vad Putin tycker, men jag är helt övertygad om att boken aldrig kommer att översättas till ryska.