Politisk profetia värd att lyssna på

Michel Houllebeq: Underkastelse

15 oktober 2015 16:44

Övers: Kristoffer Leandoer

Albert Bonniers förlag

Michel Houllebecqs roman "Underkastelse" gavs ut i Frankrike samma dag som attentatet mot tidskriften Charlie Hedbo, den 7 januari i år. Numret den aktuella dagen pryddes av en karikatyr av författaren som profet. Detta ska man kanske inte dra för stora växlar på, men man kan lugnt konstatera att den franske författaren har en osviklig förmåga att hamna i hetluften.

Det är en brännande och angelägen roman han har skrivit. Huvudpersonen är François, verksam vid Sorbonne-universitetet i Paris och specialist på 1800-talsförfattaren Huysmans.

Hans liv är torftigt och ensamt, med tafatta och känslolösa sexuella möten som i stort sett de enda försöken att bryta ledan, som för övrigt också frodas tillsammans med ett stort alkoholintag. François politiska intresse har varit ganska svagt. Han är i romanen en iakttagare och berättare – det händer nämligen saker i den nära framtid, år 2022, som romanen skildrar.

De två dominerande partierna i Frankrike är Nationella fronten och Muslimska broderskapet. Sprickorna har vidgats katastrofalt i landet. I förorterna rasar strider, medierna tittar bort, nationalisternas och muslimernas militanta marktrupper rustar för strid; Frankrike är ett land på randen till inbördeskrig.

I detta läge bestämmer sig övriga partier för att ingå en pakt i syfte att förhindra Nationella fronten att ta makten. Presidentposten går i stället till den muslimska kandidaten Mohammed Ben Abbes, en duglig och pragmatisk politiker.

Houllebecq skildrar en utveckling som är på samma gång stillsam och dramatisk. Lugnet återställs i hög grad, brottsligheten minskar snabbt, arbetslösheten likaså (eftersom kvinnor via statliga insatser lockas tillbaka till hemmet). Muslimska broderskapet ter sig generösa mot övriga trosinriktningar.

Samtidigt omformas utbildningssystemet radikalt i muslimsk riktning. François och många med honom rensas bort från universitetet, men inte utan en väl tilltagen pension. Med saudiarabiska finansiärer är ekonomin inte något bekymmer.

Förskjutningar sker i vardagen, vad gäller kvinnors klädsel till exempel.

François har haft den felaktiga uppfattningen att saker och ting nog ändå i stort förblir vid det gamla. Och här tycker jag romanens viktigaste tanke finns. Den visar hur oerhört snabbt ett politiskt landskap kan förändras och hur en väl etablerad höger-vänster-skala plötsligt är irrelevelant. En tendens man kan se i många länder i dag. Konfliktytorna är nya och svårhanterliga.

"Underkastelse" bjuder en stimulerande läsning. Den är lättläst och intellektuellt rörlig. Berättaren François är i sin bitterhet och tragiska existens också en ganska underhållande person, om man nu inte är alltför känslig mot sarkasmer och cynismer.

Romanen har flera möjliga ingångar. En läsning vore förvisso att se den som en roman om ett iscensatt muslimskt maktövertagande i Europa – det är ju faktiskt vad den beskriver.

Personligen läser jag den snarare som en mer allmän skildring av det faktum att politiken inte är given och att dess följder kan bli mycket mer dramatiska än vad vi i västerländska demokratier vanligtvis kanske inbillar oss. Den som vet att utnyttja handfallenheten inför ett nytt politiskt landskap kan åstadkomma stora förändringar.

Det är romanens oroande budskap.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!