– Man vänjer sig vid att det rinner tårar, vid att vara ledsen när man somnar och ledsen när man vaknar, säger Linn Koljo.

Men det betyder inte att hon aldrig är glad, för det är hon. Hon pluggar dessutom på heltid och har en liten dotter att ta hand om, så hon måste hålla igång.

Svantes organ räddade livet på fem personer och många utgår ifrån att det är en tröst för de anhöriga, men Linn känner inte så.

Artikelbild

| Linns dotter Iris saknar sin morbror Svante.

– När jag saknar min lillebror så mycket att jag nästan går sönder så hjälper det inte att tänka på att han har räddat andra. Det ger mig inte Svante tillbaka. Däremot är jag glad att hans organ kunde rädda liv.

Svante var bara två år då han började åka fyrhjuling och fem fick han sin första crosscykel. Motorsport var en så viktig del av hans liv och utan den hade han inte varit samma person.

– En gång bröt han lårbenet och kunde inte köra på över ett år. Jag har aldrig sett honom så glad som den gången han fick komma ut på banan igen.

Det var sex år mellan syskonen och de var väldigt olika. Linn är pratsam och verbal. Svante var lite hemlig och väldigt rastlös. Han var också mycket kärleksfull och omtänksam, och hela familjen har alltid stått varandra nära.

Artikelbild

| Hela familjen på Svantes 18-årsdag i mars.

Linn har tänkt på att Svante sa en del udda saker den sista tiden.

– Två dagar före olyckan sa han ”bara så du vet syrran, när jag varit taskig mot dig så har jag aldrig menat det”. Sen gick han bara, berättar hon.

Artikelbild

| En stor del av Svantes liv kretsade kring motorsport.

Samma dag låg han också och gosade med Linns dotter Iris på altanen, och när han – tillsammans med sin pappa – skulle åka till det som skulle bli hans sista tävling gav han sin mamma två ovanligt långa och kärleksfulla kramar innan han gick och satte sig i bilen.

På tävlingen i Hallstavik den 12 maj i år gjorde han ett långt hopp och kraschade med huvudet före. Han flögs akut till Karolinska Universitetssjukhuset där han opererades men han återfick aldrig medvetandet.

Artikelbild

| Linn Koljo förlorade sin lillebror Svante i en motocrossolycka och hans organ räddade flera liv. Nu vill hon få så många som möjligt att registrera sig som organdonatorer.

– Vi bestämde oss redan från början för att inte leta efter någon syndabock, för det finns ingen. En olycka är en olycka, säger Linn.

Hon tycker också att det är skönt att veta att vårdpersonalen gjorde allt de kunde för att rädda hennes bror.

Artikelbild

| Linn Koljo förlorade sin lillebror Svante i en motocrossolycka och hans organ räddade flera liv. Nu vill hon få så många som möjligt att registrera sig som organdonatorer.

Nu i efterhand tänker hon att Svante levde mycket snabbare än många andra, som om han på något plan var medveten om hur kort livet var.

– Vi kanske har en siffra på ryggen allihop, utan att veta om det. Han var som en virvelvind och älskade allt som livet hade att erbjuda.

Allt som hänt har väckt ett starkt engagemang hos Linn och hon drömmer om att någon gång i framtiden börja föreläsa om organdonation. Hon berättar att Sverige är ett av de sämsta länderna på att donera organ – 86 procent säger att de vill donera, ändå är det bara 16 procent som har registrerat sig. Det finns inte organ till alla som behöver och en del dör medan de väntar.

Svante fanns inte med i donationsregistret, men för Linn och hennes föräldrar var det inget svårt beslut att ta.

– Vi tänkte att ”varför ska någon annan behöva gå igenom det vi går igenom”. Men jag vet att många som är i chock eller sorg har svårt att tänka så, det är därför det är så viktigt att registrera sig innan något händer.

När de efter fem dagar vid Svantes sida insåg att han aldrig skulle vakna igen sa Linns mamma: ”Jag vill att hans hjärta ska fortsätta slå i någon annan”. Och för ett par månader sedan fick de ett konkret bevis på att det verkligen gör det också. Efter olyckan började Linn skriva av sig i sina sociala medier. Hon berättade om känslorna kring Svantes bortgång och om organdonationen.

Fyra månader senare gjorde en kvällstidning en intervju med henne och efter det hörde en man av sig och talade om att det var han som fick Svantes hjärta.

– Han skrev att han förstod att hans största lycka var vår största sorg, och att han inte vet hur länge till han hade klarat sig utan ett nytt hjärta, berättar Linn.

Hon vill inte att någon som fått Svantes organ ska känna skuld för att han (i det här fallet var alla mottagarna män) lever och Svante är död.

– Hade Svante kunnat överleva om han fått ett eller flera organ så hade jag såklart velat att han skulle få det. Vårt beslut att donera gjorde det möjligt för fem andra människor att fortsätta leva. Tack vare Svante fick deras familjer behålla sina älskade och det är just det organdonation handlar om, att ge en annan människa möjlighet till ett fortsatt liv.