Schoolâs out, som Alice Cooper sjöng. Det Ă€r höstlov. Eller potatislov, som det hette förr om Ă„ren nĂ€r skolbarnen fick ledigt för att göra nytta hemma med att bĂ€rga skörden. Att dra upp potatisar och slita ont i jordbruket slipper vĂ€l de flesta ungar numera. Men nyttigheter ska de fortfarande Ă€gna sig Ă„t medan skolan hĂ„ller stĂ€ngt vecka 44.
SÄ lyder Ätminstone pÄbudet frÄn regeringens högsta ort, sjÀlvaste statsministern. 2016 kungjorde Stefan Löfven att höstlovet skulle fÄ ett nytt, mer uppfordrande namn: lÀslov.
Som om politikerna skulle kunna diktera barnens sysselsĂ€ttning utanför skolan! Ingen frihet hĂ€r inte. Inte leka, spela dataspel, glo pĂ„ Youtube eller nĂ„got annat strunt. Nej, barn â lyd snĂ€llt förmaningen och traska ivĂ€g till nĂ€rmaste bibliotek. Flitigt lĂ€sa gör dig klok. DĂ€rför lĂ€s varenda bok.
Det Àr lÀtt att ironisera över denna symbolpolitiska pekpinne. MÄnga gjorde det ocksÄ nÀr Löfven annonserade idén med lÀslovet. En patetiskt fluffreform utan vÀrde. Ett desperat slag i luften mot den oroande trenden av fallande lÀsförstÄelse, minskat ordförrÄd och ökat ointresse för boken som kulturbÀrare bland det uppvÀxande slÀktet.
Jag tycker att etikettsÀndringen frÄn höstlov till lÀslov ÀndÄ inte var sÄ tokig som signal. Ty Àven signaler har vikt. Vad det Àr frÄga om Àr normbildning, ett sÀtt frÄn samhÀllets och skolans sida att tidigt för unga mÀnniskor i formbar Älder markera lÀsandets betydelse. Hur kan det vara fel? Behövs det i högre grad uppmuntra till lÀsning i den hÄrda konkurrensen med alla övriga aktiviteter som barn lockas av, sÄ gör det för farao!
Dock blir jag en smula misstĂ€nksam nĂ€r den ideella organisationen LĂ€srörelsen försöker styra upp lĂ€slovet med landsomfattande evenemang som har det politiskt ĂŒberkorrekta temat miljö och klimat. Det Ă€r sĂ„ typiskt svenskt snusförnuftigt och pedagogiskt huvudklappande pĂ„ det dĂ€r klibbigt vĂ€lmenande lillagubbenviset som barn alltid genomskĂ„dar. Suck. Att vissa vuxna aldrig lĂ€r sig.
SlĂ€pp ungarna loss! LĂ„t dem vandra fritt i fantasins gyllene rike. Ska lĂ€slovet tvunget ha ett tema rĂ€cker det med vad författaren P O Enquist sagt om rekommenderade böcker till barnen: âNi fĂ„r lĂ€sa vad fan ni vill, bara ni lĂ€ser böcker. Om det Ă€r skitlitteratur spelar ingen roll, bara ni lĂ€ser böcker. Förr eller senare fĂ„r ni omdöme nog att lĂ€sa vad som Ă€r bra eller nyttigt för erâ.