Någonting grundläggande tycks fel med vårt samhälle. Det menar en socionom och en sociolog vars tänkvärda analys jag just läst.
Ingen lider förvisso brist på livets nödtorft som det var för generationer före oss, men det finns istället ett ”dolt tryck” i den pågående samhällsutvecklingen. ”Ensamhetskänslor, bristande självförtroende och liknande upplevelser är idag oerhört mycket mer påtagliga än för tidigare generationer.”
Akademikerna pekar på många samtida faktorer, och de ”har alla det gemensamt att de bidrar till att individualisera människorna”.
En sådan faktor är kommersialiseringen av allt fler sektorer. Köpande och säljande upptar en allt större del av vår tillvaro, och man kan med de båda akademikerna verkligen fråga sig vad den gör med mellanmänskliga relationer. ”Tendensen att vi människor blir benägna att räkna varandra i kronor och ören är starkare än någonsin.”
Den tekniska utvecklingen leder också till en alltmer långtgående specialisering av våra arbetsuppgifter, vilket gör det svårare att förstå andras situation. Denna utveckling hotar vårt sociala medvetande och gör att människor får ”svårare att identifiera sig med både det allmänna och med varandra”.
Tempot i samhället skapar också en rotlöshet hos människor. Tidigare var folk mer fasta i sin yrkesidentitet och sin tillvaro, men nu flyttar vi ofta och byter både arbetsplats och position på arbetsplatsen. Vi blir osäkra, saknar möjligheter att etablera varaktiga förbindelser och särskilt för de unga ”skapar den höga mobiliteten svåra identifikationsproblem.”
Lägg till detta den höga andelen invandrare: ”De kommer med ett annat kulturarv och är främmande för det svenska livsmönstret”, konstaterar akademikerna.
Nya medier upptar alltmer av vår tid, segregationen ökar och avståndet till beslutsfattarna har blivit mer påtagligt – fackföreningar och partier tycks inte längre företräda vanligt folk utan vara alltmer skilda från dem. Tempot i arbetslivet är högt och pressande, vilket försvårar kontakter med arbetskamrater och skapar utslagning. En annan tydlig utveckling är familjebandens upplösning.
Året är 1975. Sociologen Sven-Axel Månsson och socionomen Stig Larsson ger en bakgrund till ett uppdrag de fått av Malmö stad att utreda det illegala nöjeslivet i staden. Idag förknippar nog få det svenska 1970-talet med långtgående individualism, ohämmad kommers eller för många invandrare – men det tenderar å andra sidan att vara bekväma syndabockar i alla tider.