Jag har precis kommit tillbaka efter att ha firat World Aids Day i Japan. Lärorikt och löftesrikt, då jag bland annat deltog på seminarier med japanska aids-forskarsällskapet. Aids är ingalunda över som ett globalt hälsohot. Forskningen är intensiv för att finna botemedel och bättre behandlingar. De som drabbas av hiv behöver livslång medicinering. Det var i år trettionde året av internationella aidsdagen, och det ger perspektiv. Vid milleniumskiftet uppskattades 2,8 miljoner människor leva med hiv och uppskattningsvis 1,6 miljoner dog av aidsrelaterade sjukdomar år 2000. Färre än 700 000 hivs-mittade hade tillgång till antiretroviral behandling, ART. I Afrika söder om Sahara var antalet 10 000.

Idag firas framsteg. Tack vare långvarig tillgång till ART är antalet aids-relaterade dödsfall det lägsta detta århundrade med färre än 1 miljon människor per år. Tre av fyra hiv-smittade känner till sin hiv-status, det första steget att få behandling. Fyra av fem gravida kvinnor globalt, som lever med hiv, fick ART för att förhindra överföring från moder till barn. Ett rekordstort antal - 21,7 miljoner människor - är under behandling, en ökning med 2,3 miljoner sedan slutet av 2016.

Framgångarna är inte jämt fördelade över världen. Majoriteten av de nyinfekterade lever i fattiga länder och ungefär 66 procent av dessa finns i Afrika söder om Sahara (2017). Ungdomar och unga kvinnor (15-24 år) utgjorde 2017 en av fyra smittade, trots att de endast utgjorde 10 procent av befolkningen. Barn förblir underordnade. Endast 52 procent av barn med hiv i åldrarna 0-15 år får behandling. Motsvarande siffra för vuxna är 59 procent.

Viruset sprids ofta av människor som inte känner till att de bär på smittan. Ett av de största hindren för hiv-testning är stigma och diskriminering. Studier bland kvinnor, män samt transpersoner och andra utsatta grupper, visar att rädsla för att bli upptäckt som smittad av omgivning, familj, vänner sexuella partner eller samhället är avgörande. För nyckelpopulationer, inklusive homosexuella män och män som har sex med män, transpersoner, sexarbetare, och personer som använder droger, kan även kriminella lagar hindra tillgång till vård och öka våldet mot dem i samhället.

Ett annat stort och övergripande hinder är finansieringen, som har stagnerat. Många länder med hög andel smittade är beroende av internationellt bistånd för minst 75 procent av sina hiv-program. Så många som 44 länder är fortfarande helt beroende av andra länder för att möta sina medborgares behov. Detta är inte bara oroväckande utan också på sikt ohållbart.

Kampen mot aids fungerar som banbrytare för att skapa samhällen där alla har tillgång till förebyggande vård och behandling och där ingen behöver vara rädd för att söka vård. Det är i linje med de globala målen med tillgång till hälsa för alla. Det är intressant att jobba för UNAIDS, det gemensamma FN organet för hiv/aids med mandat att samordna alla FN:s, och världsbankens, insatser på området.

Under andra decemberveckan samlas organisationen för styrelsemöte i Geneve. UNAIDS var den första och fortfarande den enda FN organisationen som formellt representerar det civila samhället i dess styrande organ. Civilsamhällets deltagande, samt möjligheten att arbeta med olika sektorer tack vare de olika FN-organen, gör att UNAIDS är i en strategisk position. Interventioner väl förankrade i erfarenheterna hos de som lever med hiv kan förändra hela samhällets struktur. Det är vad världen behöver nu; mer röst åt de marginaliserade och mer kunskap och makt till världens flickor och kvinnor.