Att arbeta hårt under livet måste löna sig mer för pensionen. Den parlamentariska pensionsgruppen strävar därför efter mer rättvisa. Men dess förslag att höja den allmänna pensionen riskerar att underminera hela systemets stabilitet.
Pensionsgruppen har kommit överens om att höja de lägsta inkomstpensionerna med upp till 600 kronor i månaden. Höjningen kommer finansieras direkt ur statsbudgeten. Bakgrunden till förslaget är att skillnaden mellan garantipension och de lägsta inkomstpensionerna har minskat. Det är rimligt att vilja åtgärda detta eftersom pensionen bör vara tydligt kopplad till hur mycket man har arbetat.
Belöning i form av högre pension skapar incitament för människor att arbeta. Det gäller särskilt för de som har lägre inkomster. Det gynnar samhällsekonomin i stort och även pensionssystemet då både arbetstagaren och -givaren betalar in pensionsavgifter. Dessutom ger kopplingen till utfört arbete legitimitet år systemet. Pensionären får inte någon annans pengar utan att själv ha bidragit under sitt arbetsliv.
Självklart ska ingen lämnas på bar backe för att de av olika skäl inte har kunnat arbeta tillräckligt mycket. Därför finns också en viss omfördelning i form av garantipensionen. Men detta stöd bör vara begränsat till samhällets mest utsatta. Majoriteten av befolkningen ska kunna finansiera sin egen pension liksom de via skattsedeln betalar för resten av välfärdssystemet.
Nu har dock pensionsgruppen frångått denna princip genom att ta pengar från statsbudgeten. En bättre lösning vore att höja taket för pensionsgrundande inkomst. De som i år tjänar över 44 892 kronor höjer inte längre inkomstpensionen trots att de fortfarande betalar pensionsavgifter. Denna brytpunkt leder sannolikt till att personer som skulle kunna arbeta mer, och därmed också bidra mer till välfärden, inte gör det, då det inte lönar sig.
Dessutom slår pensionstaket hårt mot yrkesgrupper som tidigt i karriären har låg pensionsgrundande inkomst. De anställda skulle behöva kompensera för detta genom högre lön senare. Antingen genom sin lönestege eller befordran till högre position. Men brytpunkten gör detta omöjligt för många.
Ett större problem är att höjningen riskerar att göra pensionerna föremål för dagspolitik. Om det blir etablerat att höja pensioner med hjälp av statsbudgeten lär det bli lockande valfläsk för många partier. Detta vore fel både principiellt och praktiskt.