I ett uppmärksammat fall av civil olydnad förra året försökte den unga kvinnliga aktivisten Elin Ersson hindra utvisningen av en afghansk man. Hon bordade samma flygplan som honom och vägrade sätta sig ner på sin plats när planet skulle lyfta från Landvetter.

I februari blev hon av Göteborgs tingsrätt dömd till 60 dagsböter för brott mot luftfartslagen. Gott så?

Absolut inte!

Tyck vad ni vill om Elin Erssons aktion. Men precis som alla andra människor som ställs inför svensk domstol förtjänar hon en rättvis prövning av fru Justitia. Det fick aldrig Elin Ersson. En av de politiskt tillsatta nämndemännen, en SD-medlem som i domstolen även krävde ett hårdare straff (fängelse), var solklart jävig.

Nyligen avslöjade SvD (9/3) att han ett halvår innan rättegången stämplat Ersson som ”brottsling” i kommentarsfältet under en artikel om henne på den högerpopulistiska sajten Nyheter Idag. ”I media hyllas hon av batikhäxorna Ernman o Ramberg. Det är mycket allvarligt när advokater stöder brottslingar”, deklarerade han vidare via sitt FB-konto.

Milt uttryckt anmärkningsvärt för att komma från en person som verkar i rättsväsendets tjänst. Nu har Göteborgs tingsrätt stängt av honom och Elin Erssons advokat har - fullt rimligt - begärt att rättegången görs om.

Skandalen är symptomatisk för det aparta nämndemannasystemet. Fru Justitia brukar traditionellt avbildas med en bindel över ögonen, vilket symboliserar opartiskhet och allas likhet inför lagen.

Men då Sverige fortfarande envisas med att utsätta åtalade människor för partipolitiska amatördomare i rättssalarna är faran överhängande att fru Justitia får ideologiskt färgade glasögon istället. Det är inget löst antagande, utan har bekräftats av vetenskapliga undersökningar.

Exempelvis tenderar SD-nämndemän oftare att vilja fälla åtalade med arabisk bakgrund. V-nämndemän vill oftare fälla åtalade om brottsoffret är en kvinna. KD-nämndemän i migrationsdomstolarna vill oftare ge asylsökande fristad, medan SD-nämndemän oftare är av motsatt mening.

Politiker ska stifta lagar, men att politisera lagföringen genom att ikläda dem domarskrud borde vara bannlyst i varje demokratisk rättsstat värd namnet.

Hur många fler skandaler liknande den som Elin Ersson drabbades av måste media röja innan partierna förmås att lämna juridikens utövande åt professionen?