Biblioteken är en gemensam oas för umgänge med litteraturen och dikten, ett för oss alla välkomnande rum som stimulerar till tankeflykt, fantasi och bildning. Här bjuds en frihetens öppna port mot nya insikter, vidgade möjligheter, andra världar och horisonter.

Jorge Luis Borges har en i berömd novell liknat universum vid ett oändligt, magnifikt bibliotek i vars labyrintiska boksalar hela existensen ryms, från tidens början till dess ände. En vacker, svindlande dröm om det definitiva, ideala biblioteket. Det må bara finnas som ett gäckande sken på väggen i Platons grotta, men är ingen dum bild av bibliotekets idé som kunskapens och vishetens bastion.

De senaste åren har det dock larmats om att de offentliga biblioteken på många håll i Sverige börjat bli något annat; en fritidsgård och värmestuga för bråkiga ungdomsgäng, kriminella, drogmissbrukare, människor med psykiska och sociala problem.

Dessutom märks ett ökat tryck från diverse hetsigt politiskt besatta element att försöka diktera villkoren för gallring och inköp på biblioteken i syfte att främja sin egen ideologiska särintresseriktning. ”För allt fler bibliotekarier har hot och hat blivit en del av vardagen”, skrev Anna Troberg i Expressen den 19/9. Hon är ordförande i DIK, fackförbundet för kultur och kommunikation.

I två arbetsmiljöundersökningar har DIK konstaterat ett förvärrat klimat av stök, trakasserier och våld. Självklart förskräckligt, självklart borde bedövande demokratisk enighet råda om att få slut på detta elände och återställa friden på dessa institutioner som utgör en omistlig del av vårt samhälles intellektuella infrastruktur. Men icke!

Bisarrt nog har bibliotekstumultet utvecklats till en infekterad stridsfråga mellan höger och vänster i debatten. Eftersom den förra sidan fordrat ordning och lugn, har man på den senare sidan uppenbarligen vädrat något konfliktsökande lurt i sammanhanget.

Ett illustrativt exempel är Roger Mogert (S), kultur- och stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm, som i torsdagens SvD slår fast: ”Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt”. Herregud. Vilka grupper drabbas hårdast när läsningens och bildningens tempel inte längre försvaras som en fredad zon?

Arma Sverige. Något har hänt med nivån på den politiska diskussionen som inte lovar oss väl.