Sverige är ett av Europas minst fria länder att äta, röka och dricka i. Det visar indexet Nanny State Index som har tagits fram av en rad europeiska tankesmedjor. Vi har bland de högsta skatterna och de mest omfattande förbuden på vardags- och nöjesliv.

Och värre kan det bli. Senare i december röstar riksdagen om den tobaksproposition i vilken regeringen bland annat föreslår ett totalt rökförbud på uteserveringar. Det är ännu ovisst huruvida de borgerliga partierna kommer att stoppa förbudet.

Är det hälsoaspekten som gör det?

Rökning är dåligt och farligt, men det är inte politiskt gångbart att förbjuda det helt. I stället kan man göra det svårt och otrevligt som möjligt att röka. Är det tanken?

Det finns naturligtvis negativa konsekvenser och risker med att bruka såväl alkohol som tobak – men riskbedömningarna är inte större eller svårare än att vuxna människor kan förväntas klara av dem.

De allra flesta av oss vill leva i frihet under ansvar och ha mandat att fatta egna beslut över våra liv.

För att ha frihet att göra rätt, måste man ha frihet att göra även sådant som andra kan betrakta som fel.

Passiv rökning, då?

Frihet att välja själv innebär ju inte att man har rätt att utsätta andra för risker. Visst är det så, men tillfällig passiv rökning i utomhusmiljö kan knappast anses vara en hälsofara.

Det kan naturligtvis utgöra ett mindre trevligt inslag med rökande gäster för den som sitter precis vid bordet intill – men om irritation räcker som kriterium för förbud får vi nog förbjuda det mesta.

För den som verkligen inte vill utsätta sig för risken att hamna jämte en rökande gäst finns det i de allra flesta större svenska städer uteserveringar som på krögares egna initiativ är helt eller delvis rökfria.

Det föreslagna förbudet handlar dessutom inte om hälsa. Rökförbudet föreslås nämligen omfatta även elektroniska cigaretter, örtprodukter och ”njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak” – produkter som i princip är helt utan negativa hälsoaspekter.

Motivet är ett annat: en uttalad vilja att motverka alla sorters nikotinbruk – oaktat om det är skadligt eller inte. Vissa beteenden är helt enkelt inte önskvärda och ska därför ”avnormaliseras”. Det vittnar om en inte helt behaglig syn på statens roll gentemot sina medborgare.

Väldigt ofta talas det om antal förlorade minuter i livet per rökt cigarett eller drucken drink. Mer sällan talar man om den vunna livskvalitet som kan följa av desamma – på en uteservering en ljummen kväll i goda vänners lag. ”Är jag född så vill jag leva”, sjöng Bellman i sin Fredmans epistel nummer 16. Det kan de flesta stämma in i.

”Och må väl på bästa vis.” Vad det innebär bör däremot vara upp till var och en.