Duns. Duns.
Jag tittar ut genom köksfönstret och ser tre rådjur på gräsmattan precis utanför. Det är ljust, klockan är bara fyra på eftermiddagen.
Det är lite blåsigt, så nu faller mogna äpplen allt oftare. Duns. Rådjuren verkar helt orädda, det är tydligen värt risken att våga sig in i trädgården i dagsljus.
De är heller inte ensamma om att dammsuga gräsmattorna nattetid. Varje morgon hittar vi nya trafikleder genom det höga gräset i hagarna utanför. Alla mynnar i vår trädgård.
Rådjuren är egentligen inget stort problem. Om det är de som orsakar de små hovmärkena i marken. Ett problem är däremot grävlingen, som dessutom har fräckheten att gräva toalettgropar på ställen den tycker är lämpliga.
Grävlingen har jag respekt för, sedan vår hund för några år sedan stötte ihop med den under en nattlig nödvädring på egen hand. Vi hörde henne skrika till ute i trädgården och mötte henne på verandan, när hon kom rusande helt vettskrämd.
Under genomkänning av hennes ben och mage upptäckte jag blod på händerna. Till sist hittade jag två små snitt vid strupen, så det hade varit närkontakt. Vi var lika upprivna allihop, men efter avtvättning kunde vi gå och lägga oss igen. Hunden låg mellan oss i sängen, i trygghet igen mellan husse och matte.
Problem på riktigt är också vildsvinen, som efter några års frånvaro från vårt närmaste revir åter hittat vägen till våra goda vårlökar. Som vanligt plöjer de upp gräsmattan på nolltid, vänder tuvorna som med plog. Sannolikt åker eventuell fallfrukt med där också, så det är verkligen konkurrens om det närodlade.
Risken är stor att även eventuella älgar, rävar, möss och sniglar gillar det som vi mot vår vilja bjuder på. Men vad kan vi göra? Såga ned träden?
Jag slänger inga grönsaksrester som jag tror kan vara lockande, har tagit bort komposten för flera år sedan. Googlar på viltskrämma, men hittar inget som känns användbart.
Vi har i flera år använt oss av "grisradio", ett tips från en granne och golfbanan i Oskarshamn. Där har det fungerat med P4 nattetid för att skydda greenerna från hungriga gräsmattemarodörer. Nu verkar prat och musik från vår veranda ha blivit vardag och vana för viltet också.
Vi ställer om timern till radion på nya intervall, men frågan är till vilken nytta. Kanske dags att trappa upp konflikten? Tyvärr vore det i linje med rådande strömningar i världen i övrigt...
Vi kanske ska börja med att ta reda på vilka det är som trafikerar trädgården en vanlig natt. Åtelkamera nästa.