Thomas Gür: På sluttande plan med public service

SVT:s stoppade granskning av etnisk mångfald i bolagsstyrelser var klåparaktigt och väcker frågor om vad som komma skall.

3 mars 2015 03:18

Den kartläggning som Sveriges Televisions nyhetsredaktions genomförde av de tio största börsbolagens styrelser på grundval av ledamöternas hudfärg, stoppades från att sändas av ansvariga utgivaren Ulf Johansson. Därmed kan saken anses vara ur världen… för den här gången.

Men även om inslaget inte sändes kvarstår gärningen och den utgångspunkt som utgjorde grund för den. Avsikten var alltså att kartlägga om det fanns etnisk mångfald bland styrelseledamöterna. Motiveringen var att dessa bolag verkade på tillväxtmarknader i Asien och Amerika och därför skulle vara betjänta av att ha personer med bakgrund från dessa kontinenter i sin styrelse.

Redan själva antagandet är högst tvivelaktigt. Bland de granskade bolagen finns Volvo, Ericsson, Skanska, Hennes & Mauritz, Electrolux och Sandvik – samtliga framgångsrika internationella koncerner. Men rimligheten är obefintlig att journalisterna på en medieredaktion, med all sannolikhet utan erfarenhet av att ha suttit i någon internationell koncerns styrelse, skulle veta bättre än de styrelser som leder dessa bolag, hur man vinner framgångar på internationella marknader.

Och vem som helst som har träffat de lokala representanterna för svenska bolag utomlands, vet att dessa, oavsett etnicitet, har god kännedom om just sina marknader, enligt principen ”all business is local”. Annars byts de ut.

Värre än klåparansatsen i frågor som SVT inte kan ha större insikt i, är ändå metoden att kartlägga mångfald genom att titta på fotografier och söka bedöma människors hudfärg. Vad vet nyhetsredaktionen på SVT om vad människor anser sig tillhöra för grupp, på grundval av deras hudfärg? Och om någon av de ”vita” personer de kontaktade skulle uppge sig inte vara ”vita” – hur skulle detta försök till ”ethnic passing” bedömas? Alltså försöket att utge sig för att tillhöra en annan etnisk grupp än den som man ”egentligen” tillhör.

Under apartheid i Sydafrika, när befolkningen var uppdelad i tre grupper med olika privilegier – ”svarta, färgade och vita” – fanns det särskilda kommissioner som bedömde ifall personer som fanns i den färgade gruppen ville flyttas till den vita gruppen.

Kommissionerna granskade kandidaten för att säkra sig om att det inte rörde sig om en ”låtsasvit” person – man undersökte förekomsten av fräknar, hårstrånas karaktär, färgen på nagelbanden, klämde på öronsnibbar för att se om de därmed blev ”vitare” etc. Är ett sådant förfarande nästa steg, när någon som är ”vit”, för att vara mångfaldsrekryterad, uppger sig att vara utanför ”vithetsnormen”?

SVT har även ett program för ”ökad mångfald” med inriktning på att anställa fler som personer som inte är ”vita” eller har infödd bakgrund. Hittills har jag emellertid inte hört någon av företagets infödda och ”vita” chefer förklara sig vara beredda att ställa sin egen plats till förfogande för att anställa en med till exempel min bakgrund, född i Asien av föräldrar födda i Asien. Visserligen Främre Asien, väldigt nära Europa, men ändå…

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Thomas Gür