Insändare Kommentar till Catarina Kärkkäinen, krönika, Corren 7 december: Jag är en i en mycket stor grupp, som blev glad vid kännedom om rökförbud även på uteserveringar. Orsaken är enklast tänkbara: Jag har för länge sedan tappat räkningen på alla de gånger, då jag slagit mig ner på en uteservering för en bit mat. Lagom till att maten serveras, har någon slagit sig ner i lovart och börjat röka – och så har den måltiden varit förstörd!

Jag har inga problem med folk, som röker vid busshållplatser eller andra allmänna utrymmen, för där kan jag själv ställa mig i lovart och slippa röken – men att be att få byta bord mitt under ett restaurangbesök är sällan – om någonsin – praktikabelt. Dessutom har jag ju inga garantier för, att inte någon annan skall börja bolma i lovart från det nya bordet heller.

Frihet i all ära, men hänsyn väger enligt min åsikt tyngre, och i detta fall är det inte för mycket begärt, att en krympande minoritet – rökarna – skall avkrävas hänsyn till den ökande majoritet, som inte röker.

Bror Gårdelöf

Linköping