Insändare Svar på "Jämställdhet handlar inte om bussnamn", 31/10.

Till Samuel Rahmqvist, som retat sig på min insändare om att jag på en kort stund sett hela 22 bussar inom Östgötatrafiken som burit manliga namn, men bara en enda buss uppkallad efter en kvinna.

Samuel Rahmqvist tycker att denna fråga är tramsig i förhållande till verkliga jämställdhetsproblem som kvinnlig könsstympning. Jag håller med honom om att könsstympning naturligtvis är en oerhört mycket allvarligare sak, liksom selektiva aborter av flickfoster i Kina, ”hemgiftsmord” i Indien (där en hustru mördas för att den före detta maken ska kunna gifta om sig och få en ny hemgift), hedersrelaterat våld i många länder, med mera.

Dessa saker är dock svåra att motverka med några snabba insatser, medan jag la ner bara tio minuter på att spana på bussar och lika mycket på att skriva min insändare. Jag är dessutom kapabel att hålla två tankar i huvudet på en gång: jag kan se de ovan nämnda exemplen på förtryck av kvinnor som hemska och värda att motarbeta med alla medel, men samtidigt tycka att vi borde ha kommit så långt i Sverige att Östgötatrafiken kunde ha hittat mer än någon enstaka kvinna att hedra.

Samuel Rahmqvist verkar däremot tycka att det bara går att ha en tanke i huvudet, vilket gör att alla mindre grava exempel på ojämlikhet kan avfärdas som trams. Men jag undrar om han inte själv blivit lite irriterad om läget varit det omvända: om han sett 22 kvinnliga namn på bussarna och bara ett enda mansnamn?

Ingela Björck