Svar på "En stad är levande och föränderlig" (21/9) och "Linköping saknar inte gröna ytor" (7/10):
Jag tror naturligtvis inte att kommunen jävlas med avsikt utan du får se det som en metafor (språklig bild). Du skriver att kommunens uppdrag är att förbättra för alla medborgare oavsett var de bor. Vi som bor i anslutning till Magistratshagen tycker nog inte att kommunen har lyckats i detta uppdrag. Vi flyttade in 2010 i det först färdigrenoverade huset och har från och till under 11 år bott i anslutning till en byggarbetsplats (pågår fortfarande). De kommande 4–5 åren kommer att innebära fortsatt stök i området med planerade byggnationer utmed Djurgårdsgatan/Lasarettsgatan. Vi tycker att vi mer än väl fått vår beskärda del av "övergående olägenheter".
För din kännedom stod Kollektivhuset i Stolplyckan inflyttningsklart 1981, det vill säga för 40 år sedan.
Du skriver vidare att Linköping inte saknar gröna ytor och använder Folkungavallen som exempel genom att 27 träd skall ersättas av 70 nya, hur många år det nu dröjer innan de nya träden har samma effekt som de 27 gamla. Vid Stolplyckan handlar det inte bara om en gräsmatta utmed Djurgårdsgatan utan också om en kulle fullbevuxen med träd som ska bort för att ge plats till en förskola. Alla grönytor behöver inte utnyttjas för rekreation utan skall finnas till där för människans välbefinnande.
Mycket passande kom i dagarna en studie utförd av forskare vid Global Health i Spanien som konstaterar följande. "Närhet till grönområden är viktigt för hälsan och leder till längre liv. Tusentals förtida dödsfall skulle kunna undvikas varje år i Europa om städerna var grönare". Att Stockholm håller på med en långtgående förtätning har säkert sina skäl i bland annat tillgång till ytor, det behöver dock inte betyda att vi i Linköping skall begå samma misstag när vi inte har samma problem med ytor. Ju mer man bygger centralt borde per automatik betyda mer trafik i centrum, människor som flyttar in i centrum kommer att ha en bil med sig, åtminstone det stora flertalet.