Säkrare vägar för färre dödsolyckor

Under en lång följd av år har vårt gemensamma vägkapital sakta men säkert tillåtits förfalla. Det är en utveckling vi måste bryta, skriver Tina Thorsell, samhällspolitisk chef på branschorganisationen Transportföretagen.

Sänkta hastigheter är inte aktivt trafiksäkerhetsarbete, menar debattören.

Sänkta hastigheter är inte aktivt trafiksäkerhetsarbete, menar debattören.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2019-12-05 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trafiksäkerheten måste uppmärksammas med flera och mera aktiva åtgärder om vi ska nå Nollvisionen. Då krävs stärkta investeringar för ett ökat vägunderhåll, särskilt för vägar utanför storstäderna. 

Sveriges nollvision för trafiksäkerheten innebär att ingen ska omkomma eller skadas allvarligt i trafiken. Ett delmål på vägen mot Nollvisionen är att år 2020 ska maximalt 220 människor omkomma i trafiken. Tyvärr ser vi hur politiken låter mobiliteten och tillgängligheten minska och att det eftersatta vägunderhållet nu börjar få konsekvenser för olycksstatistiken. Delmålet för 2020 kommer Sverige sannolikt inte nå, även om utvecklingen så här långt 2019 har sett betydligt bättre ut än för motsvarande period 2018. 

De allra flesta dödsolyckorna inträffar på de mindre, smala vägarna, utanför tätbebyggt område där hastigheten är 70 eller 80 kilometer i timmen. På dessa vägar ligger oftast den faktiska medelhastigheten betydligt lägre än den högsta tillåtna, inte sällan så låg som 40-50 kilometer i timmen. 

Hastigheten i sig är således inte en avgörande faktor för olyckan, utan det är andra omständigheter som påverkar såsom vägbredd, siktsträckor och vägens utformning när det gäller räcken, underhåll, avsaknad av vägren med mera. 

Trafikverket ansvarar för skötseln av det statliga vägnätet i Sverige. I den investeringsplan som nu ligger och gäller fram till 2029 konstaterar Trafikverket själv att resurserna inte räcker till för att vidmakthålla standarden på hela vägnätet. 

Det finmaskiga nätet i mindre tätbefolkade delar av landet får stå tillbaka.Trafiksäkerhetshöjande åtgärder på vägnätet genomförs inte, utan istället sänks hastigheten. Där det varit 90 blir det 80. Men sänkta hastigheter är inte aktivt trafiksäkerhetsarbete.

Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Funktionsmålet är att transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samtidigt som det ska bidra till utvecklingskraft i hela landet. 

Tyvärr har revideringen av investeringsplanen inte påbörjats än. Farliga vägavsnitt som inte motsvarar dagens trafiksäkerhetskrav måste byggas bort. Mitträcken behöver byggas ut på vägar där motorvägsstandard inte är motiverat, då mötesseparering är en relativt enkel åtgärd för att göra vägen säkrare och förbättra trafikflödet. Vägar på det regionala vägnätet utanför storstadsområdena måste breddas. Många av vägarna är smala och det hindrar framkomlighet och riskerar trafiksäkerheten.

Under en lång följd av år har vårt gemensamma vägkapital sakta men säkert tillåtits förfalla. Det är en utveckling vi måste bryta. Ett hållbart samhälle och transportsystem är ett samhälle med utvecklad och stark mobilitet.

Det finns också en stad- och landdimension. Människor bosatta i mindre tätbefolkade delar av landet där stora utmaningar finns för en livskraftig utveckling kan inte bara mötas av sänkta hastigheter som en åtgärd för att förbättra trafiksäkerheten. De förtjänar mer. Hela Sverige ska leva. 

Tina Thorsell, samhällspolitisk chef Transportföretagen