Det råder konsensus inom vetenskap om global uppvärmning. Enligt Nasa bekräftar 97 procent av publicerad klimatforskning att den ökade medeltemperaturen som mäts upp på jorden är ett resultat av mänsklig aktivitet. Trots att vi har mer data, kunskap och vetenskapliga bevis än någonsin tidigare, finns det en växande förnekelse kring klimatförändringarna. Varför?

Enligt studier inom psykologi är detta en väntad reaktion. I komplexa strukturer av makt, politik, ekonomi, kultur och religion, men även inom oss själva, finns det barriärer som motverkar budskapet om klimatförändringarna.

Länge har den omställning som krävs i samhället kopplats samman med stora uppoffringar. Dessa har handlat om att offra vanor vi har i vårt dagliga liv, inte sällan vanor som förknippas hur vi identifierar oss själva som individer. Vi uppmanas till minskad konsumtion, mer hållbara matvanor, avstå vår passion för härliga solsemestrar i ett land fjärran blå, eller att promenera till bussen istället för att ta den motorvärmda bilen till jobbet en kall torsdag i november.

Studier inom psykologi förutspår att detta sätt att beskriva en utmaning aktiverar barriärer inom oss, som hindrar budskapet från att nå fram. De barriärer som lyfts fram är vår förmåga att förneka, alternativt förmildra, information om kriser och katastrofer som händer någonstans långt bort, inte ens nödvändigtvis just nu men om 50 år, som dessutom kräver drastiska uppoffringar av oss redan idag.

För att åstadkomma den omställning som krävs i vårt samhälle, för att möta den utmaning som klimatförändringarna innebär, krävs det inte en till rapport från FN, det krävs inte ett till reportage om varför koldioxidutsläppen behöver minskas, information från Världsnaturfonden om att den genomsnittliga populationsminskningen för respektive djurart var 60 procent mellan 1970 och 2014, eller vad den höjda havsnivån innebär för befolkningen på en ögrupp i Asien. Vi har all kunskap vi behöver, vi kan inte längre skylla på att vi inte vet om vad klimatförändringarna innebär. Nu måste vi angripa klimatförändringarna tvärdisciplinärt där klimatforskning slår sig samman med forskning inom psykologi och kommunikation.

Jag utmanar dig som läser detta att identifiera och bemästra dina egna barriärer. Vi har fått möjligheten att tillhöra den generation som kan rädda vår planet. Framtidens historieböcker kommer handla om det du och jag väljer att göra idag.

Jag kommer bidra till den omställningen som krävs, och jag kommer anamma de fantastiska möjligheter som finns genom att agera hållbart. Jag tänker inte prata om ökat bensinpris, jag kommer istället prata om varför jag älskar Vrinneviskogen och Vallaskogen, och hur bra jag mår av att skydda dessa från skogsbränder.

Jag kommer prata om hur mycket jag ser fram emot att få ta med mina barnbarn till Tåkern och visa dem det fantastiska djurliv som finns där. Och framförallt kommer jag prata om varför en hållbar framtid är viktigt för mig, för jag kommer spendera resten av mitt liv där.

Viktor Johansson

student, Uppsala universitet, Climate Change Leadership