Framtidens historiker kommer säkert med spänning att följa processen ”från ax till limpa”. Historikerna vet att det sällan handlar om snabba och entydiga processer. ”Konserthusfrågan” och ”striden om Vallaleden” är exempel frågor som tog flera decennier att lösa och som ordentligt rörde upp känslorna hos Linköpingsborna.
Dagens debatt om Tinnis grundar sig dels i beslutet att placera den nya simhallen här, dels i det olyckliga planbeslutet att låta Tinnerbäcken rinna igenom området.
Så sent som 2019 tävlade politikerna i Linköping med varandra om att vilja bevara en så stor badsjö som möjligt. Särskilt intressant är ett inlägg från Muharrem Demirok där han på Facebook skrev följande: ”Vi säger samma sak som vi hela tiden gjort. För Alliansen duger det inte med att bara 60 procent av badsjön räddas och att 40 procent därmed offras. Det kanske duger för vissa oppositionspartier, men inte för oss.” Socialdemokraterna bjöd emot och menade i olika inlägg att de minsann också ville bevara hela Tinnis badsjö.
I maj 2021, två år senare, hade en omsvängning ägt rum och nu lät det annorlunda. Partierna satte sig nu i en gemensam beredningsgrupp och kom fram till att badsjön inte längre kunde räddas till sin helhet. Tre förslag presenterades som i olika grad förändrade Tinnerbäcksbadet. Under mellanperioden hade invånarna fått se vackra bilder på en orörd badsjö som sträckte sig ända fram till den nya simhallen. Medborgarna togs på sängen och en folklig rörelse tog fart under beteckningen Tinnis.nu.
De ansvariga anför flera skäl till att badsjön inte längre kan bevaras. Man hänvisar till en detaljplan från 2017 där Tinnerbäcken, som nu passerar i en kulvert, lyfts upp i dagen. Som skäl anges regler från EU och hotande översvämningar. När beslutet togs skedde det utan debatt och Corren uppmärksammade knappast det hela. De invånare som lagt märke till beslutet trodde nog inte att bäcken skulle passera genom Tinnis, en tro som stärktes av bilderna som presenterades. Översvämningsargumentet kan avfärdas. Kommunala underlag visar att både kulvert och bäck är likvärdiga vid kommande översvämningar. Inte heller beslutet att flytta upp bäcken är oåterkalleligt. En revision av detaljplanen kan göras redan 2023 och kommer knappast att försinka arbetet med att återställa badområdet.
Ett annat argument handlar om kostnader. Även här har kommunen fel. Interna utredningar har visat att skillnaden i kostnad mellan att bevara en kulvertlösning och att dra upp bäcken i dagen är försumbar. Vidare anför man att vattenrening är en stor och kostsam sak. Även detta kan tillbakavisas. Folkhälsomyndigheten menar att en konstgjord sjö, ett så kallat naturbad, kan drivas utan klor och omfattande vattenrening: Andra kommuner som har liknande anläggningar klarar kvaliteten genom att effektiva pumpar håller vattnet i rörelse. Vattenkvaliteten kontrolleras på samma sätt som vid andra bad.
Kontentan av den här framställningen är att Tinnerbäcksbadets badsjö kan bevaras i enlighet med det vi kallar Linje 4. Den begränsas egentligen bara av simhallen och de nödvändiga tillfartsstråken som förstås måste finnas runt badsjön.