Svarreplik på "Ska partierna bry sig om kyrkan?" (1/6).
Posk, som jag representerar, vill först belysa nedanstående obalans innan vi talar börjar om vad vi vill. Posk (partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) har under många år kritiserat se sekulära politiska partierna som kandiderar till kyrkovalet under partibeteckning.
Orsaken är att de därigenom både företräder sitt politiska parti i riksdagen och samtidigt under samma beteckning sin nomineringsgrupp i både kyrkomötet, stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige.
Det innebär hegemoni både som riksdagsparti och som nomineringsgrupp. Bra tycker vissa, men det är här den viktiga skiljelinjen går mellan politiska partier och Posk.
Posk anser att det moraliskt rätta är att Svenska kyrkans tre organisationsnivåer bör företrädas av dess medlemmar. För att bättre förstå dilemmat så är det tillåtet för Sjöräddningssällskapet och Röda korset att kandidera som nomineringsgrupp.
Konsekvensen av nuvarande organisation blir att kyrkans organisation, som är en del i civilsamhället, kommer att fortsätta att ledas av sekulära intressen för lång tid framöver. Kyrkans medlemmar behöver tänka till om organisationen, inse att navelsträngen behöver skäras av, reagera, och rösta för en förändring i kyrkovalet.
De politiska partiernas dominans kan först begränsas genom att de stiger av. De har 10–0 innan kyrkovalet ens börjat, dessutom har de genom sin makthegemoni byråkratiserat valen att efterlikna kommunalval.
På så sätt blir de överlägsna de opolitiska grupperna då de kan använda egna kanslier, med all service det medför. Kritiken från de sekulära är att en elitkyrka skulle kunna växa fram. Men, den kloke kyrkomedlemmen har nog insett att det är vad vi redan har.
Tyvärr gäller idag socialism först, därefter kyrkans uppdrag att sprida evangelium. Byt namn på kyrkan från Svenska kyrkan till ”svenska Kyrkan” med stort K. Kyrkan blir då troligen mindre intressant för de starka sekulära politiska parterna att verka i.
En sådan ändring medför i stället att vår kyrka kan bli en del av den världsvida evangelisk-lutherska. Om de sekulära politiska parterna inte självmant förstår att lämna kyrka frivilligt, återstår endast möjligheten att rösta bort dem i kyrkovalet i september.