Muharrem Demirok, centerpartistiskt kommunalråd i Linköping och ledamot i centerpartiets styrelse, skrev nyligen på Twitter följande: ”Vet ni vad jag är riktigt j.ävla trött på? Äldre, privilegierade, och dare I say it, vita män”. I detta och följande inlägg beskrevs sedan dessa män i starkt negativa ordalag, bland mycket annat beskylls de för att fara med osanningar och vara ”golare”.
Ett par dagar senare, den 31/7 raderar toppolitikern sina inlägg. Han skriver ”jag skrev tråden i affekt och uttryckte mig inte helt perfekt. Till er som tagit illa vid sig vill jag be om ursäkt”.
Att i en och samma mening välja att uttala sig direkt nedsättande om både ålder, kön och ras hos dessa specifikt utpekade personer är lite av en prestation i genren dåligt omdöme och minst sagt anmärkningsvärt. Att förklara sitt agerande med att allt skrevs i affekt ökar vare sig förtroendet eller tilltron till politikerns självbehärskning eller goda omdöme. Att sedan försvara sig med att man ”inte uttryckt sig helt perfekt” är snarast årets underdrift. Att bara be de om ursäkt som tagit illa vid sig av detta grova och svepande påhopp övertygar knappast som uppriktig ånger.
Efter att ha presterat ett moraliskt övertramp av den här omfattningen hade det varit mera trovärdigt att offentligt ta helt avstånd från innehållet i de tankegångar och åsikter som yppats i inlägget och rikta ursäkten till alla, inte bara de som tagit illa vid sig. Möjligheten att korrigera sig mer tydligt och övertygande finns fortfarande kvar.