Dagens system, med först till kvarn-principen, har bidragit till segregerade skolor där elever med olika bakgrund inte längre möter varandra. Ett skolparti värt namnet måste se till så att valfriheten gäller alla – inte bara de som hade turen att ställa sig i kö sedan födseln.
Sedan det fria skolvalet infördes har föräldrarna fått ett större mandat att styra över sina barns skolgång. Det är därför inte konstigt att valfriheten blivit uppskattad av både barn och föräldrar. Från borgerligt håll får man ofta det att låta som att debatten handlar om att vara för eller emot valfrihet, men det finns fler lager än så. Problemet med valfriheten som den är utformad i dag är att den i praktiken inte omfattar alla elever.
Till skillnad från kommunerna behöver de fristående huvudmännen inte erbjuda samtliga elever en skolplats. Det är därför naturligt att om man som huvudman har fler sökande än tillgängliga skolplatser behöver göra ett urval. Urvalet får inte göras hur som helst. Kösystemet, som framför allt gynnar de välbärgade svenskfödda eleverna, är inte en hållbar metod om man på riktigt vill bryta skolsegregationen.
Att föräldrar tillåts ställa sina barn i kö innan de lämnat BB leder till att utrikesfödda elever omöjligt kan konkurrera om en plats på lika villkor som de svenskfödda. Kösystemet är en urvalsgrund som indirekt sållar bort utrikesfödda elever. På vilket sätt bidrar det till valfrihet för alla elever? Är deras drömmar om en bättre utbildning och framtid mindre viktiga? Faktum är att kösystemet inte bara upprätthållit segregationen – den har bidragit till den.
Liberala Studenter vill införa ett samordnat skolval där kö inte kan användas som urvalsgrund. Vid skolplaceringen bör föräldrarnas önskemål väga tyngst. Om det inte finns plats för alla sökande bör elever med syskon på skolan eller som bor i det geografiska närområdet få förtur. Som sista urvalsgrund kan lottning behöva tillämpas.
Detta skulle sammantaget leda till mer valfrihet för fler familjer då alla barn skulle ges chansen till en bättre utbildning. Det skulle också leda till en bättre integration, där elever med olika bakgrund möter varandra. Avslutningsvis skulle det även leda till att lärare får realistiska möjligheter att tillgodose elevers olika behov då fler skolor skulle undervisa elever med svagare språkkunskaper i svenska.
Partistyrelsen har motsatt sig förslaget att helt slopa köerna. I stället vill man begränsa dem. Men vi vill se kraftigare tag mot skolsegregationen. Det går inte längre att titta bort. Regeringens tillsatta utredning har föreslagit ett samordnat skolval där kö inte ska kunna användas som en urvalsgrund. Det saknas nu bara ett riksdagsbeslut. Det är upp till bevis för Liberalerna vilket beslut man fattar på landsmötet. Vill man på allvar bryta skolsegregationen så räcker det inte att begränsa kösystemet, man behöver slopa det.