Replik på "Livsmedelsjättarna behöver inte skyddas" (3/4).
Det handlar till exempel om 2 500 svenska mjölkbönder inom Arla, 20 000 svenska spannmålsodlare inom Lantmännen och drygt 11 000 svenska gris- och nötköttsproducenter som säljer sin produktion till Scan, KLS Ugglarps, med flera.
Det är beklämmande att företrädare för den svenska handeln lyfter fram svenska kooperativa företag och deras medlemmar som ”storföretagarlobbyn”. Det vittnar dock om hur rädda dagligvaruhandeln är för att förlora sitt enorma maktövertag när deras oschysta affärsmetoder nu utmanas.
Svensk Handel har under en längre tid kampanjat mot lagstiftningen om otillbörliga handelsmetoder och försökt få det att framstå som att enskilda butiker skulle stå maktlösa i relationen till Coca-Cola, Unilever och Nestlé.
Karin Johansson vet mycket väl att ingen Ica-butik i Sverige handlar direkt med de företagen, utan alla inköp går via den gemensamma inköpscentralen. Varje Ica-handlare i Sverige gynnas av den marknadsmakt som Ica, med kontroll över mer än 50 procent av dagligvaruhandeln, kan utöva.
Svensk Handel försöker även vilseleda genom att ge en felaktig beskrivning av hur små livsmedelsinköpare skulle riskera att bryta mot den kommande lagen:
En handlare som lyfter luren och vill diskutera villkoren i ett avtal bryter naturligtvis inte mot någon lag. Att ta upp en diskussion och söka samförstånd är alltid tillåtet. De som däremot bryter mot villkoren är dagligvarujättarna när de ensidigt ändrar i avtalen och bara informerar sina leverantörer om de nya reglerna.
Avbeställningar från små butiker eller hotell har aldrig varit ett problem. I det stora flertalet fall så undantas dessutom dessa helt från lagstiftningen då de har en lägre omsättning än 20 miljoner kronor.
Problemet för svenska livsmedelsföretag är när dagligvaruhandeln med kort varsel ändrar stora beställningar och det helt saknas alternativa köpare för färskvaror som riskerar att ruttna bort i säljarens lager.
Det är intressant att Svensk Handel nu är tydlig med att dagligvaruhandeln vill fortsätta använda de otillbörliga affärsmetoder som lagen vill förbjuda, trots att man tidigare försökt påskina att de inte förekommer.
Låt oss påminna om vilka några av dessa metoder är som svenska leverantörer idag tvingas acceptera:
- Krav på att säljaren ska betala för dagligvaruhandelns egen marknadsföring.
- Långa betaltider på 60 eller 90 dagar.
- Krav på att returnera grönsaker eller andra färskvaror som inte längre är tjänliga.
- Ensidiga ändringar av avtalsvillkoren.
- Sena avbeställningar av färskvaror som ställer säljaren med hela risken för osäljbara produkter.
Koncentrationen inom svensk dagligvaruhandel – där Ica, Coop och Axfood kontrollerar 90 procent av marknaden – har lett till användningen av oschysta affärsmetoder gentemot leverantörer, såväl stora som små.
Svensk Handel talar nu klarspråk om att man vill kunna fortsätta pressa sina leverantörer med metoder som inte skulle tolereras i någon annan affärsrelation.
Det bör göra det ännu lättare för riksdagens ledamöter att rösta för lagförslaget och bidra till att skapa en rättvis livsmedelskedja som stärker och ökar svensk livsmedelsproduktion.