Ponnytiden varar inte för evigt, det vet alla ponnyägare och ryttare. Det kommer en dag när man måste börja rida stor häst, då är frågan vad man gör med ponnyn om den inte ska vara kvar som sällskapshäst. Familjen Haldan/Hemmingsson sålde Sir Azzar, då tio år.
Det är sju år sedan.
– Jag var tio år när jag fick min första ponny, treårige Sir Azzar. Vi hade fem underbara år tillsammans och jag var helt förkrossad när han flyttade från mig!
I dag, sju år senare, så står han åter här! Min älskade, fina Azzar, skrev Josephine Halldan på Facebook.
Det ville Ryktbart höra mera om.
Josephine bor på Skorteby ödegård. I stallet finns fyra stora boxar, två rejält rymliga. I dem står First Prince, 7 och Bodyguard, 18.
– Prinsen är min lilla star, säger Josephine.
– Han har varit på gården i tre år och är köpt i Tyskland. Egentligen en enspannshäst som jag vill göra dressyrhäst av. Det får ta lite tid och nu börjar vi bli tajta.
Men Josephine och prinsen är ett orutinerat par. Visst har Josephine varit med på SM. Men det var på ponny med Grythöjdens General som hon även vann DM med. På stor häst har hon inga meriter. Än.
Därför har familjen nyligen köpt ytterligare en häst i Tyskland, 18-åriga Bodyguard som gått lite svårare klasser och som nu står i den andra, större boxen.
– En läromästare. Jag ska lära mig av honom och Prince av mig, förklarar Josephine som tränar för Sissi Lilja i Gottlösa, ett par kilometer från Skorteby och hoppas komma igång ordentligt med Prince till våren.
Och Bodyguard?
– Han är ju van att tävla så han ska naturligtvis ut och tävla, han också.
Hur ser din hästdröm ut?
– Jag skulle bli väldigt glad och lycklig om jag kan skapa Prince till den tävlingshäst som jag vill ha. Då kommer jag att bli stolt över mig själv.
I de andra två boxarna står två ponny. Muskot, 4, en ren sällskapshäst. Sedan någon vecka också Sir Azzar. Nu en herre på 17 år.
– Ägaren Isabel Borg hörde av sig om inte Azzar kunde få stå här då hon har börjat plugga på Vretagymnasiet och inte har samma tid att sköta honom.
Josephine blev förstås jätteglad.
– Om. Azzar är den häst som jag har älskat mest av alla. För hans karaktär. En väldigt rolig lekkamrat. Men tävlingskarriär, nej. Han är för busig och rolig. Dessutom är han mer lämpad för hoppning, jag ville ju rida dressyr.
När älsklingshästen efter sju år kom tillbaka till stallet lät Josephine alla fyra boxdörrarna stå öppna till det tomma stallet.
– Ett test, bara. Och han gick in i sin gamla box!
Men hon vill för den skull inte påstå att Azzar minns boxen. Eller henne.
– Men han kände igen mamma.
Mamma heter Chatrin och kallas Cats.
– Vi hjälps åt med allt vad gäller skötseln av hästarna. Jag skulle inte klara det här livet utan henne.
Ett liv fyllt av ridning och skötsel av hästar och stall.
– Det är så mycket känslomässigt. Hästarna är mina bebisar och tar ju en del av mitt hjärta. Det här är mitt liv, inte bara en hobby.
Josephine studerar till civilingenjör i kemisk biologi, en femårig utbildning där hon har tre år kvar. Den lilla fritid hon har utöver plugg och hästar ägnas åt kompisar och pojkvännen Daniel. Men han bor i Stockholm.
– Mitt liv är en enda stor planering, men jag känner ändå att jag landat. Jag är så lycklig.