Tanken är enkel men klok; eleverna utbildas i ledarskap och sköter själva föreningen, med en vuxen från skolan som stöd och inspiratör.
Östergötland är ett av flera län i Sverige som anställt en föreningsutvecklare för ändamålet. Anna Aldenmark har tidigare arbetat som bland annat idrottslärare och hennes främsta uppdrag i Skolidrottsförbundet är just att utveckla idrottsföreningar i skolorna i länets alla orter, så kallade skol-IF.
– De elever som är med i styrelsen och som leder lektionerna för de yngre barnen växer med uppdraget. Det är häftigt att se deras utveckling, säger Anna Aldenmark.
Verksamheten i skol-IF ska ske utanför skoltid. Den som är intresserad av att vara med som ledare får gå en utbildning som heter ”unga leder unga”. Anna besöker då skolan i fråga och pratar om föreningskunskap, ledarkunskaper, mångfald, demokrati och värderingar.
– Redan i dag finns ett 50-tal föreningar runt om i länet och många har bra verksamhet, men det är inte alltid som eleverna är med och styr, så som det är tänkt, säger Anna och fortsätter:
– Att eleverna leder föreningarna och arbetar med värdegrunder och jämlikhet för med sig att vi motverkar mobbing och skapar bättre sammanhållning i skolorna. Därtill formas nya grupper och många får nya vänner på köpet. Att eleverna dessutom får röra på sig mer blir ju en bra extra bonus.
En extremt viktig bonus dessutom.
Att människan mår bra av aktivitet vet alla, och forskningen visar att barn som rör sig mycket har lättare för att ta till sig kunskap i skolan. Ändå visar det sig, enligt forskning vid Göteborgs universitet, att eleverna inte bara får för få timmar idrott varje vecka utan att de dessutom rör sig för lite under de få idrottstimmar som ändå finns på schemat.
I artikeln står att läsa att endast en fjärdedel av tiden på gymnastiklektionerna går till fysisk aktivitet, resten försvinner till instruktioner, köande och föreläsningar bland annat.
– Skolveckans timmar är eftertraktade och matteläraren vill ha sin lektionstid och svenskläraren vill ha sin, det får man förstå, men nog är det konstigt att inte skolorna lägger mer tid på fysisk aktivitet när forskningen är så tydlig med hur nyttigt det är, säger Anna Aldenmark.
Där kommer som sagt skol-IF in som ett bra alternativ för eleverna. Men baksidan då? Den handlar om tid förstås.
– Det kan vara svårt för den vuxna personalen att hitta tiden som går åt för att stötta eleverna. Det krävs en rektor som förstår hur viktigt det här är och som avsätter tid till den person som ska fungera som vuxenstöd, säger Anna Aldenmark.
På Vreta Kloster skola ett par mil utanför Linköping har man drivit skol-IF i fem år med elever från årskurs 6 som ledare. Fritidsledaren Anette Ekstedt är vuxenstöd och pratar varmt om verksamheten.
– Vi har gjort själva utbildningen ”unga leder unga” obligatorisk för alla i årskurs 6. Sedan får man välja om man vill vara med och jobba i föreningen eller inte. Det är väldigt populärt och minst hälften av eleverna brukar anmäla sig, säger hon.
Förbättrat självförtroende hos deltagarna är en av fördelarna som Anette nämner.
– Vi sätter ihop eleverna i grupper och så får de planera fyra lektioner per grupp. Det är fint att se hur de utvecklas och hur stolta de blir när de klarar att hålla en lektion för ett stort gäng yngre barn.
När Motion och hälsa besöker skolans gymnastiksal en måndagseftermiddag ska Elin Heimdahl, Molly Almatuti och Isabelle Frisk just dra igång sin fjärde och sista lektion. Hinderbana av det lite mer avancerade slaget står på programmet och tjejerna plockar fram alla redskap som behövs.
– Det är jätteroligt att ha lektionerna, säger Isabelle. Bäst är att se att barnen har så kul, det gör mig glad också.
Vad har du lärt dig?
– Att det är viktigt att plocka fram sakerna i god tid så att man är färdig och att förklara allting tydligt och inte pladdra på för snabbt. Det gäller att skaffa sig respekt, då lyssnar de bra. Jag har tre småsyskon hemma så jag är ganska van.
Klockan slår 15 och drygt 30 barn, från förskoleklass till årskurs 3, strömmar in.
Tjejerna får dem att sätta sig i ett hörn och förklarar dagens övningar. Sedan är det uppvärmning.
Alla får stå på ett långt led intill ett hopprep som ligger på golvet som en lång orm. När Molly ropar ”cola” gäller det att hålla sig på vänstra sidan. När hon ropar ”fanta” ska man med ett jämfotaskutt ta sig över till den högra. Den som hoppar fel åker helt sonika ut.
Därefter myllrar gänget ut bland redskapen.
– Att hoppa över plintarna är kul, säger Gustav Fritzche, 6 år.
Han är med i skol-IF varje vecka, tillsammans med storasyster Victoria, 9 år, och kompisarna Frida och Sara Linderstam, 9 och 7 år gamla.
– Vi får göra så mycket kul grejer och röra på oss och så får man nya vänner, säger Frida.
Det där med att röra på sig ja, det är viktigt, säger tjejerna.
– Om man inte rör på sig så blir man stel, säger Victoria.
– Man kan till och med få ont i ryggen, lägger Frida till.
De virvlar i väg ut i redskapsbanan igen.
Elin Heimdahl hjälper några av de yngre barnen i ett hinder.
– Det här är väldigt kul, säger hon. Det var lite pirrigt att leda lektionerna i början men man lär sig. Nu vet jag hur jag ska få folk att lyssna och att det inte går att bara stå tyst när man förväntas säga något.
Vi pratar en stund om gymnastik och rörelse.
Molly berättar att sexorna har 50 minuters idrott på schemat, två gånger i veckan.
– Jag vill gärna ha längre lektioner varje gång eller en lektion till i veckan. Vi sitter stilla i bänken hela dagarna och allt man vill är att röra på sig. Jag känner att jag mår mycket bättre av det och blir piggare.
Isabelle håller med.
– En timma till i veckan vore bra. Dels för att det är roligt att röra på sig, men också för att vi lär oss samarbeta i alla övningar som vi gör på gympan och det förbättrar vänskapen.
Skol-IF då?
Jo, den vill tjejerna gärna fortsätta med.
– Det är inte alltid så lätt att hinna med, men om man kunde få hålla en lektion varannan vecka så vore det jättebra, säger Molly.
