– Vi måste alla köra bra och dessutom ha lite flyt, då kan det gå, säger han.
Vi träffar honom på banan i Motala. Här kördehan som knatte under tre säsonger, 2004-2006, innan han gav sig av till Vetlanda där han blivit kvar.
Jacob har fortfarande Åtvidaberg som bas, men far runt länder och städer i en rasande fart, precis så som livet är för speedwayförare.
Är det här det bästa livet man kan leva som 21-åring?
– Det är det väl inte egentligen, men jag tycker det är skitkul. Man får träffa mycket folk, man får se sig om i olika länder och köra speedway varje dag. Det kan inte bli så mycket bättre egentligen. Sen finns det tuffa dagar när det är mycket resor och inställda matcher, då kan det ta emot, men det brukar vända rätt fort.
Dina tidigare skolkompisar i samma ålder, vad gör dom?
– De flesta jobbar faktiskt, jag känner inte till någon som är arbetslös. De tycker kanske att jag har ett konstigt jobb och själva har de väl en tryggare tillvaro. Har de en dålig dag på jobbet har de sin lön ändå. Har jag en dålig dag har jag fortfarande lika mycket utgifter, men kanske ingen inkomst.
Men en bra vecka tjänar du bra pengar?
– Kanske det. Men det ska slås ut över en hel säsong, alla vet att det går upp och ner. Världsstjärnorna har dåliga veckor de också. Och blir man skadad tjänar inga pengar alls.
Du åkerväldigt mycket matcher i England och två serier i Sverige. Är det viktigt?
– Jag tycker det. Man blir inte bättre av att åka en eller två matcher i veckan. Jag vill åka betydligt mer än så.
Var ser du dig själv om fem år?
– Jag försöker att inte tänka så långt fram, men har en plan för min karriär som jag hoppas nå. Den vill jag inte gå in på här, men om fem år hoppas jag köra speedway i elitserien, i högsta ligan i Polen och gärna i England.
GP-serien?
– Så bra är jag inte än, va? Det får bli om det blir.
Lag-VM för juniorer i dag, hur stor chans har Sverige?
– Det är väldigt tufft motstånd, både Polen och Ryssland är väldigt bra. Men kan vi köra bra och ha lite flyt så kan vi slå alla lag.