På senare tid har Vätternrundan gått allt snabbare. Fler jagar tider och 2015, när loppet fyllde 50 år, slogs ett rekord som till och med presenteras på Vätternrundans hemsida.
”Vätternrundan är ingen tävling, men ett nytt banrekord sattes av Team Tre Berg som passerade mållinjen på 6 timmar och 33 minuter”.
Så står att läsa.
Många har åsikter om detta. Om att loppet går allt fortare, att det blir allt hetsigare på vägarna och att säkerheten äventyras.
Det kommer historier om otrevliga cyklister som gapar och skriker för att ta sig fram. Till och med berättelser om att stora gäng använder visselpipa för att långsammare cyklister ska flytta på sig.
Det här har givetvis inte gått organisationen förbi. Sven Montelius säger att man är väl medveten om saken och att man gör allt man kan för att skapa ett så säkert lopp som möjligt för alla deltagare.
– Vi inte kan förbjuda någon att delta i våra arrangemang, alla är välkomna oavsett att man cyklar på 7 timmar eller 27 timmar. Det är mixen av cyklister som gör Vätternrundan till den härliga tillställning det är, men skapar samtidigt en utmaning för säkerheten då snabba och långsamma deltagare ska samsas på vägen.
Därför införde man för några år sen ett antal speciella startgrupper, som kallas ”sub-grupper”, som startar på lördag förmiddag. Cirka 1 000 startplatser finns tillgängliga för de som har som mål att cykla under nio timmar, men de ges bara till förbokade cykelklubbar och företag.
– Eftersom de första av våra sub-grupper startar klockan 12 på lördagen har det övriga fältet i Vätternrundan antingen kommit ganska långt och därmed glesat ut sig, eller till och med hunnit i mål, säger Sven Montelius. På det viset minskar vi antalet omkörningar av långsammare cyklister och höjer därmed säkerheten.
Han berättar att varje startgrupp har en funktionärs-MC med sig runt banan.
– Detta fordon har inte några befogenheter utan ska förvarna andra trafikanter, vägvakter och upphunna cyklister utefter banan. Just för att höja säkerheten.
Det här försöket har slagit väl ut och Montelius säger att det inte är omöjligt att man utökar antalet startande framöver.
Däremot finns det andra snabba grupper, i ordinarie startfält.
– Det finns många stora gäng, föreningar eller kompisgäng, som kallar sig för sub-grupper men som väljer att anmäla sig mitt i övriga fältet. De skapar större problem än "våra" grupper eftersom det då blir en större blandning och fler cyklister som de ska ta sig om.
Han fortsätter:
– Sen tror jag en del av bekymren bottnar i att många cyklister inte är riktigt förberedda på att man ska samsas med många andra under loppet, både motorfordon och andra deltagare. För alla som deltar i våra lopp gäller det att vara så bra förberedd som möjligt på vad som kommer, både fysiskt men också mentalt.