Ett par varv som passagerare på en motorcykel runt Mantorp park. Mer behövdes det inte för att den då 12-åriga Aurore Milton skulle förstå att roadracing var hennes sport.
– Jag fick ljuga om min ålder för att få åka med. Jag var för ung egentligen. Innan dess hade jag hållit på med hästar hela livet, berättar Aurore när vi träffas på Rådhusfiket i Vadstena nio år senare.
Här bor och jobbar hon sedan i somras. Och förbereder sig för kommande säsong på roadracingbanorna i superstock 600.
Som ensam tjej bland killarna. Något som både hon och konkurrenterna numera vant sig med. Men under hennes första år i sporten så fick hon höra en och annan fördomsfull kommentar om tjejer och motorsport.
– När man är 15-årig tjej och kör mot bara killar så är det ju inte helt lätt. Bland annat fick jag höra att vi tjejer skulle vara försiktigare och mer rädda för att slå oss än killar, säger Aurore och himlar med ögonen innan hon skrattande berättar att det var en fördom som hon effektivt såg till att slå hål på:
– De första ett och halvt åren jag tävlade så kraschade jag ut mig i varenda race. Jag kom inte i mål en enda gång. Jag hade ju aldrig suttit på en motorcykel innan. Jag tänkte att det här kan ju inte vara så svårt och så laddade jag bara. Jag tror inte jag har fått det där konsekvenstänket som de säger att tjejer har, säger hon med ett lite snett leende och en busig glimt i ögonen.
Även om hon genom åren lärt sig var gränserna så är det ju en ständig balansgång. Och när man hamnar på fel sida så kan det gå illa.
Vilket det gjorde under träningslägret i Spanien i våras. Regnvåt asfalt, lite för mycket gas och bakhjulet for iväg och Aurore fick den hårda vägen lära sig vad en highsider innebär.
Sönderslagen axel och en rejäl hjärnskakning var resultatet av den flygfärden.
– Det var skitläskigt. Jag visste inte var jag var på flera timmar. Jag har aldrig varit med om den känslan. Ändå tog jag inte hjärnskakningen på allvar i början. Jag försökte köra men jag kunde inte fokusera och blev helt slut. Sen var vi några stycken som åkte till Liseberg och jag blev skitdålig av att åka några karuseller. Så då åkte jag och undersökte mig och fick beskedet att mitt balanssinne var helt utslaget. Då insåg jag att det var allvarligt. Nyckelbenet har jag brutit fyra gånger och det går att sätta ihop igen. Men huvudet får man vara lite försiktig med, säger hon.
Därför tog hon då beslutet att avbryta säsongen och se till att bli helt återställd innan hon satte sig på hojen igen. Vilket hon nu är och därmed är det nu fullt fokus på nästa säsong.
– Jag kommer åka till Spanien i vår igen och jobba på att förbättra mig och komma tillbaka. Min styrka är att jag är väldigt målinriktad och jag har mål. Både långsiktiga och kortsiktiga. Jag har ju med mig roadracingen i allt jag gör. Ger jag mig ut och springer så är det ju roadracingen jag tänker på.
Nästa säsong så är hennes mål att köra SM-serien i superstock. Men till året efter så siktar hon högre än så.
– I Sverige är roadracing en så liten sport, SM-serien består bara av fyra tävlingar. Folk tror ju att jag kör speedway. De vet ju inte vad roadracing är vilket gör det svårt att få sponsorer. Så till nästa säsong vill jag ut i Europa. Där är sporten mycket större och som ensam tjej har man ju vissa fördelar. I Spanien tycker de ju att jag är ganska cool, säger Aurore som inte tvekar när hon får frågan vad som är hennes långsiktiga mål.
– Köra superbike-VM och vara världens snabbaste kvinna på en motorcykel. Man får inte vara rädd för att drömma stora drömmar.
