När backstjärnan efter en säsong i schweiziska Davos valde att flytta tillbaka till Sverige valde han Växjö. Inte Linköping. Det fick många LHC-fans att reagera. Det märktes tydligt när lagen möttes under försäsongen för någon månad sedan – och det kommer säkert att märkas när det står SHL-poäng på spel redan i andra omgången.
Daniel Rahimi erkänner att han inte riktigt hade räknat med ett så kyligt mottagande.
– Ja, jag fick ju känna på det i träningsmatchen. Det tyckte jag faktiskt var tråkigt, säger han till Corren.
Den storväxte backen funderar när vi träffas under upptaktsträffen i Stockholm. Han vill inte säga för mycket, men förre publikfavoriten hymlar inte med sin besvikelse.
– En sak att vara tillbaka och inte spela i LHC-tröjan, på det sättet kan jag väl förstå att de är besvikna, men ofta finns det mer i en historia än vad de kanske vet. Jag hoppades kanske inte på att de skulle välkomna mig med öppna armar, men att de skulle göra det på det sättet… det var tråkigt.
– Det är ändå samma människor som man haft i ryggen i många år och så slår det om på det sättet. Det tyckte jag var lite trist. Men det är känslor, det är hockey. För min del kommer det nog alltid att vara speciellt med Linköping, jag har många fina minnen, säger Daniel Rahimi.
Pratade du något med LHC innan du bestämde dig för Växjö?– Absolut. Det var lite snack och jag pratade med Dan (Tangnes) en del. Sen kom Växjö in i bilden och det kändes rätt. Jag trivdes jättebra i Linköping med laget, stan och människorna, men på något sätt kände vi också att vi inte ville låsa oss vid den tanken utan vara öppen för annat.
– Växjö var spännande. Inte så att Linköping inte var det, men det kändes inte lika bra just här och nu.
29-åringen slog igenom stort och blev landslagsman under fyra säsonger i LHC-tröja nummer 48, men fick aldrig uppleva det där så hett efterlängtade SM-guldet. Nu är han tillsammans med målvakten Viktor Fasth den defensiva spetsvärvningen som ska se till att det i stället blir firande i Växjö.
Utöver LHC var inte minst även Frölunda aktuellt, men nu har Rahimi skrivit på för tre år och blir om inget oförutsett inträffar kvar i småländska residensstaden till och med våren 2020.
– Många anledningar till att det blev ett längre kontrakt. Vi har tre barn nu och jag vill ge dem en trygghet, men även för min del. Jag vill vinna SM-guld. Det är mitt mål. Växjö är ett lag som har chansen att göra det varje år och stämmer väl med mina ambitioner. Det händer att jag ser mig själv få uppleva det. Det är en bra miljö och en spännande trupp. Sedan är det klart att det var andra saker också, säger Rahimi.
Skador följde hans väg i Davos.
– Jag har varit ganska skadefri i tio år, men nu var det nästan hela tiden något som störde. Jag spelade, men kände själv att det inte var hundra. I över tre månader spelade jag med trasigt korsband och så här i efterhand var det väl ingen höjdare. Ett år var lagom därnere.
Det låter som att du saknat SHL.
– Jag har ju det. Hockeymässigt tyckte jag att det var kul i Schweiz, det svänger fram och tillbaka, det kanske inte passar min spelstil, men om man accepterar det så är det kul. Men allt runt omkring…noggrannheten i omklädningsrummet, att alla andas hockey. Den biten saknade jag.
– Jag åkte dit med öppet sinne, ville testa något nytt och uppleva något annat. Det fick vi göra. Men bara att erkänna att jag saknade proffsigheten som finns i SHL. Det är som dag och natt om jag ska vara ärlig.
Det har varit en hektisk sommar, men lagom till premiären har det i alla fall lugnat ned sig utanför isen.
– Vi har flyttat in i ett nytt hus och det är mycket som ska ordnas. Det har varit fullt upp, men vi börjar komma till ro, säger Daniel Rahimi.