Läs mer: Positivt besked från LHC-stjärna
Runt ett halvår har gått sedan LHC-kaptenen, med bara sekunder kvar att spela, olyckligt styrde pucken i eget mål på Hovet i Stockholm. Djurgården vann kvartsfinalserien och efter en lång och framgångsrik karriär hade Niklas Persson spelat sin sista ishockeymatch.
Fast det visste han inte då.
– Jag ska inte säga att jag inte tänkte tanken att fortsätta. Hade jag inte fått det här jobbet, då hade jag spelat vidare. Det fanns så pass många goda alternativ, både i Sverige och utomlands. Samtidigt är det rätt skönt att sluta när du själv bestämmer det.
– Jag tyckte alltid att det var jävligt roligt, så man får tänka tillbaka och vara glad för det man haft.
Vi står i Stångebrohallen och tittar ut över isen där träningen pågår för fullt. Efter en herrans många år i hockeyns tjänst har 39-åringen bytt sida, placerat skridskor och hjälm på hyllan och är numera assisterande general manager i Linköpings HC.
Och trivs med det.
– I början kände jag ingen längtan alls tillbaka till isen. Det är nu när den så kallade serielunken är i gång…den saknar jag. Nu kan jag känna att grabbarna har det bra som spelar varannan dag och lever så tätt ihop, säger han.
En sak att sakna stora matcher och publikfester. Men serielunk?
– Nej, det kanske man inte riktigt trodde. Eller sakna vet jag inte, det kanske är fel ord, jag är nog mera avundsjuk på killarna som får vara med i den här lunken. Som tur är har jag också ganska roligt på jobbet.
Vad saknar du inte?
– Inte så att jag gått omkring och tyckt att det varit jobbigt, men man kan känna att det är skönt att inte ha ett pass i gymmet med Lasse Thörnholm (fystränaren) som väntar. Men det är inte heller ”fan, vad skönt att jag slipper”.
– Sommaren var fantastisk. Och annorlunda. Att inte välja hotell eller semesterort efter om det finns ett bra gym eller inte. Nu behöver man inte alltid gå och lägga sig i tid eller äta samma saker. De där hemma är rätt nöjda med att slippa samma mat bara för att jag har match dagen efter.
– Det var aldrig så att jag behövde ta på mig vänster skridsko eller så först. Däremot var jag väldigt strikt med att förbereda kroppen för match eller träning. Nu kunde jag ta ett glas vin inför premiären…även om jag mest gjorde det bara för att, säger Niklas Persson.
Han skrattar.
Numera ser dagarna rätt olika ut. Tanken är att han assistera och komplettera general managern Fredrik Emvall, men även hjälpa till på ungdomssidan. Huvudfokus ligger på A-laget och nu drar scoutingverksamheten igång på allvar för att hitta framtida fynd och nyförvärv.
– Man får försöka att pussla lite och hitta bra ställen. Det blir garanterat en och annan utlandsresa också. Det finns i planerna.
Jag har sett att du under matcherna sitter med hörsnäcka på läktarna och hör av dig till coacherna i båset om det är något du reagerar över.
– Fortfarande är det så att jag tycker mer efter än under matcher. Än så länge är jag är lite för mycket av supporter. Det sparkas i väggar och slås i bord…jag har svårt att hålla mig. Men det blir bättre. Jag lär mig mer och mer vad coacherna vill att jag ska hålla koll på.
Tre vinster på tre matcher och åtta poäng av nio möjliga i SHL-hockeyn är en drömstart för LHC, som inte tippats särskilt högt upp av så många så kallade experter.
– Det gäller att cementera fötterna på jorden. Jag vet hur snabbt det kan vända. Men alla är öppna och lyhörda och har verkligen tagit sig an uppgiften på ett fantastiskt bra sätt. Du har Växjö, Färjestad, Djurgården…bakom där är vi är ett av de lag som kan vara med. Jag gillar det jag ser, säger Niklas Persson, som dessutom i allra högsta grad är inblandad i RP-handbollen som vice ordförande, marknadsansvarig och ungdomsledare.
Inga klubbar från lägre divisioner som hört av sig, förresten?
– Jo, det kan nog ha kommit några förfrågningar därifrån också. Men det finns mycket att göra och jag känner inte riktigt att jag är där än. Det ska väl vara till jul om jag ledsnar ur på Emvall, men det tror jag inte. Haha.