LHC slår Skellefteå med 5–2 och målen görs av i tur och ordning Niklas Persson, Rhett Rakhshani, Garrett Roe, Jakob Lilja och Nick Sörensen.
Ser ni den gemensamma nämnaren?
Just det:
Nyförvärv allihop.
Det har sagts tidigare under hösten och vintern, men det tål att skrivas igen. Ännu en gång har LHC lyckats med sina värvningar.
General managern Fredrik Emvall och tränaren Dan Tangnes ska hyllas för vad de och övriga i klubbledningen gjort under våren och sommaren. LHC har haft en sällsynt förmåga att hitta rätt med sina nyförvärv och inte minst gäller det dem som hämtats från Nordamerika. Garrett Roe både gör poäng och jobbar hårt, Andrew Gordon och Rhett Rakhshani likaså, Nick Sörensen har varit bättre än vad nästan alla trodde efter tuffa fjolåret i Skellefteå, Jakob Lilja tar för sig mer och mer, Chad Billins har varit så bra att många i Luleå med omnejd måste fundera varför han inte är kvar där och Niklas Persson har på slutet varit så nyttig som han behöver vara.
Det var verkligen tre blytunga poäng och det fanns mycket att tycka om med insatsen i Västerbotten.
Bortavinst mot en av skräckmotståndarna är starkt – och att dessutom göra det utan tunga namn som Daniel Rahimi, Broc Little och Nichlas Hardt är ännu starkare.
David Rautio var tät i målet och känns just nu som nummer ett. Försvarsinsatsen med en backbesättning med fem av sju spelare födda mellan 1993 och 1997 ska ha högsta betyg. Precis som mot Växjö för någon vecka var LHC modigt (men inte övermodigt) från start, skaffade sig tidigt två måls ledning och även om det svajade rejält i andra perioden var det en imponerande bortainsats.
Sådana här vinster är mer värda än tre poäng.
Det är bara att erkänna att jag inte såg den komma.