Efter två veckors OS-uppehåll är det på lördagen omstart i SHL-hockeyn. Almen Bibic behöver inte säga att han ser fram emot det.
Det syns på ögonen. . . ja, på hela honom.
Han säger:
– Efter att ha fått lite sol och energi kändes det som att komma tillbaka från sommarledighet. Man vill alltid vara i hallen, men nu längtar man verkligen efter att komma hit.
– Det var inget bra alls med förlusterna före uppehållet, men det är som det är. Folk börjar räkna ut oss, men vi ska vända det till vår fördel. Jag vet vilket material vi har och vi har fortfarande inte spelat vår bästa hockey. Det finns mycket kvar.
24-åringen, med rötter i det forna Jugoslavien, uppväxt i Rättvik och i höstas värvad från Rögle, är sig lik. Om han är tuff och stundtals elak på isen är han precis tvärtom utanför. Skämtar med några barn som kommer förbi. Ber om ursäkt för att han inte kan ge bort sin klubba.
För första gången i sin karriär ska han snart spela slutspel.
– Jag försöker att vända det till något positivt. Jag har bara kvalat nedåt med kniven mot strupen tidigare, vet den mentala pressen att kvala i Nobelhallen och ha precis allting att förlora. Nu spelar man för att vinna och folk kommer inte att förlora sina jobb om vi förlorar en match.
– Det ska bli sjukt häftigt. Men det gäller att vi gör det bra på vägen, sätter självförtroendet och tar oss uppåt i tabellen. Nu får vi tillbaka några killar från OS och jag tror att det kan bli en injektion, säger han inför bortamötet med Djurgården.
Tidigare i veckan berättade vi att flera LHC-spelare med utgående kontrakt – bland andra backkollegorna Kristian Näkyvä och Niclas Lundgren – med största säkerhet inte blir kvar.
Almen Bibic?
Stannar gärna.
Om han får.
– Vill klubben ha kvar mig så vill jag vara kvar. Annars finns säkert någon annan som vill ha en. Men det är en utvecklande miljö och bra ledarskap här. Får tränarna jobba med spelarna ett tag så blir de bättre. Titta på (Daniel) Rahimi och många andra. Men det är inget som sker över en natt.
Känns det som att du spelar för din framtid?
– Det gör man varje dag. Jag tycker att det har gått helt okej. Jag försöker att spela lite mer totalhockey än bara defensivt, tacklas och stångas. Då blir det mycket roligare att spela också.
Finns det en risk att man då tappar det andra, det fysiska, på vägen?
– Jag tycker inte det. Jag ska spela så när läget ges. Inte annars. Tänker jag att ”nu har jag inte kört över någon på länge” så blir det bara fel. Jag vet att jag för några år sedan satte en onödig och jätteful tackling på (Victor) Ekarv i Luleå bara för att jag åkte runt och letade. Tyvärr.