Jag minns såväl när jag gick ner för att bevaka min första SDHL-match. Jag, som många andra, hade den inskränkta synen att damhockeyn är ofysisk och går långsamt. Jag hade sett en match för några år sedan och trodde väl inte så mycket hade utvecklats. Men spelet hade blivit mer fysiskt, underhållande och snabbare.
En spelare stack också ut ur mängden på isen – Emilia Ramboldt.
Vid första anblick kunde hon lika gärna ha varit en kille med sitt spelsinne och rörelsemönster. Inte är väl det konstig för sig eftersom hon, som så många andra damspelare, spelat med killar under sin uppväxt. Utöver magin hon uträttat på isen med sitt spel är hon också en ödmjuk och fantastisk person, vilket inte gör det svårare att tycka om henne.
I SVT-intervjun efter att Luleå slagit ut LHC ur SM-slutspelet berättar hon gråtandes att hon lägger skridskorna på hyllan. Då kom tårarna även för mig. Ishockeyn har betytt otroligt mycket för henne och det gick inte att ta miste på. Samtidigt tror jag inte hon förstår hur mycket hon betytt för ishockeyn. Det är spelare som Emilia den yngre generationen kan se upp till och under tiden hon varit aktiv har hon varit en pådrivare för att få damhockeyn att ta kliv framåt. Hon har varit med och skrivit historia.
För LHC som klubb däremot är det här en säsong att lägga bakom sig. Det krävs mer än vad klubben har levererat för att vara med i muskelspänningen som sker i SDHL nu. Jag ser ett Malmö Redhawks som satsar på sina damer och som i skrivande stund kämpar för att ta sig upp i högstaserien i kvalet mot FBK. När fler SHL-lag tar klivet in i SDHL-cirkusen på riktigt ökar konkurrensen och förbättrar standarden för de tjejerna som verkligen satsar.
Titta bara på storsatsande HV71, Djurgården och framförallt Luleå som blivit en gigant i svensk damhockey. Hänger LHC verkligen med?
För att vara en av de största kan man inte gå igenom en hel säsong utan att ställa upp med det ordinarie tilltänkta laget en enda gång. För att ta ett "satsande" lag seriöst måste förstärkning tillkomma när tongivande spelare faller bort.
Positivt är dock att juniorerna har fått chansen och flera har tagit den. Då ligan är hårt kritiserad på grund av att det är så många internationella spelare så finns det en positiv aspekt med att de får ta klivet. Dock inte att förglömma – alla juniorer som flyttats upp är inte från Sverige. Men ändå.