Det är fortfarande ett par veckor till jul och spelarna är på semester när Jens Gustafsson kommer ner från kansliet till receptionen på Östgötaporten för att möta upp.
Ute är det vinterkallt. Innanför dörren raka motsatsen.
IFK Norrköpings manager öppnar upp en av logerna på det övre planet för att prata om sitt första halvår som huvudansvarig för stadens fotbollsstolthet. Det landar snarare i ett samtal om hans ledarstil – och om varför han ständigt pratar om andra människor.
Aldrig sig själv.
– Det handlar ju inte om mig utan om alla andra, säger Gustafsson direkt. Det som landar hos mig är att de människor som kommer hit mår så bra som de någonsin kan. Det har inte funnits någon anledning att ställa sig främst i kön eftersom resultaten varit goda.
Det är när de går sämre som du ska stå främst i kön?
– Det är det enda sättet att verka som ledare. Oavsett vad du håller på med. Det är också priset du måste betala för att vara ledare. Att alltid ge bort allt beröm som kan komma med framgången till de som har gjort det. Och att alltid ta ansvar när saker och ting inte blir som man vill.
Humanistiskt sätt
Under våren blev det klart att Janne Andersson skulle lämna IFK efter sina år i klubben som kröntes med ett SM-guld för fotbollsstaden Norrköping och ett förbundskaptensjobb för honom själv.
Ersättaren blev en då 37-årig skåning med egentligen ganska kort erfarenhet som huvudansvarig på allsvensk nivå. Det finns många likheter de två emellan, men också skillnader. Där Janne Andersson alltid är rapp och snabb i kommentarerna är Gustafsson mer eftertänksam. Han dröjer ofta på svaren, tänker efter noga och letar efter de rätta formuleringarna.
Som när han pratar om hur han vill framstå som ledare.
I din roll som manager i IFK, hur mycket handlar om fotboll och hur mycket handlar om människorna bakom?
– Det är det som gör det så speciellt och oerhört stimulerande. Du kommer alltid att få arbeta med att ta ansvar för människan och för mig är det mycket viktigare än att arbeta med det fotbollstaktiska, men du kan inte välja bort något utav det. Det går hand i hand.
Men det är den ordningen?
– Jag tycker det, någon annan tycker något annat. Jag är väldigt övertygad om min väg, du får vara duktig på att argumentera för att jag ska ändra mig. Jag tror väldigt mycket på relationer och ett humanistiskt sätt att se på ledarskapet.
Men för att återgå till det här med att du aldrig pratar om dig själv. Någon gång måste även du tänka; det där gjorde jag bra!
– De tillfällena när jag känner mest tillfredsställelse är när jag kunnat finnas till hands för någon annan utan att på något sätt velat ha något tillbaka. Jag jobbar med unga människor som jag har förmånen att få vägleda och se utvecklas, men jag står inte och slår mig för bröstet för det för det är de som har gjort det. Inte jag, svarar Jens Gustafsson och lägger till:
– Min uppfattning är att vi alltid ska sträva mot att vara den ledare vi själv velat ha. Vi har säkert alla, oavsett hur länge vi levt, någon i våra liv som hjälpt oss lite extra, en lärare eller vuxen som la armen om oss och stärkte vårt självförtroende.
Väldigt få vill ha skäll
Som spelare tillhörde han mestadels Falkenberg i superettan. Ganska tidigt valde mittbacken att gå vägen via att ställa sig vid sidan av planen istället. Han utbildade sig till beteendevetare och jobbar efter de principer han står för.
Har många ledare för mycket fokus på sig själva?
– Det säger jag inte, men jag tror absolut att vi de senaste 15 åren har tappat bort människan i vårt sätt att leda. Mycket på grund av att saker ska gå mycket snabbare idag, man ska tjäna mer pengar och man är villig att offra människor för pengar. Den vägen kommer garanterat att mer och mer ebba ut och vi kommer att behöva arbeta med att hjälpa individer framåt. Det blir ännu mer tydligt om vi pratar om just fotboll, jag har aldrig sett en spelare som börjat utvecklas som fotbollsspelare och sedan blivit en bättre människa. De spelarna som vi under hösten sett tagit kliv i IFK har börjat göra det i en annan del av sig själva och sedan blivit bättre som spelare.
Där kommer hans syn på ledarskapet in igen.
– Det är väldigt få som vaknar upp på morgonen och tänker att idag skulle jag göra ett bra jobb om jag blev utskälld av min chef. Alla vi människor behöver inspireras, säger Gustafsson.
Finns det något tillfälle när en utskällning ändå är rätt väg att gå för att lyfta en spelare?
– Det gör det alldeles säkert. Men ofta är det kopplat till att man vill få bort sin egen stress från sina axlar. Det är ofta föräldrar känner igen sig i det till exempel, när de ska skjutsa sina barn till dagis och de blir vansinniga på dem när det i själva verket är de själva som är stressade över något annat. Föräldrarskap och ledarskap är väldigt besläktat.
Så ska spelet utvecklas
Efter att ha klivit in i rollen under sommaren, lotsat IFK till en tredje plats i allsvenskan trots den enorma spelaromsättningen när han tappade ett halvt guldlag, står Jens Gustafsson nu inför sin första hela IFK-säsong.
Hur ska ni utvecklas vidare 2017 från där ni står idag?
– Vi ska se till att vi inte springer iväg och gör något annat än det vi gjort tidigare. Vi måste vara noggranna med att komma ihåg de svarta åren och det ger en väldigt tydlig riktning. Vi kommer jobba med att utveckla vårt spel litegrann, kopplat till spelarna som kommit in och deras egenskaper. Föreningsmässigt kommer vi att fortsätta arbeta med att förstärka den utbildning som våra unga spelare får så att vi på det sättet förhoppningsvis kan fortsätta fostra egna produkter.
Hur vill du utveckla spelet konkret?
– Jag vill att vi fortsätter ha ett väldigt passningsorienterat anfallsspel, jag vill att vi blir ännu bättre i vårt kontringsspel som redan är bra, jag vill att vi är bättre organiserade när vi tvingas använda oss av vårt försvarsspel och att vi blir mycket bättre på att gemensamt ta tillbaka bollen när vi tappar den. Det är de fyra sakerna som vi ständigt kommer jobba med.
Fart och speed är det du utvecklat framför allt i spelet sedan du kom?
– Ja, och det finns egentligen ingenting som tyder på att fotboll kommer gå långsammare i framtiden.
Du pratar sällan resultat heller, men var ska IFK Norrköping befinna sig i en allsvensk tabell för att det ska vara okej?
– Man kan säga så här; Microsoft jagar Apple, men Apple jagar ingen. De jagar att förändra världen. Jagar vi Malmö FF eller AIK kommer vi inte att nå speciellt långt. Vi tror på att jaga en högre standard i kulturen och se till att vi förstärker banden ännu mer med Norrköping som stad. Ska vi sätta upp att vi ska hamna etta, tvåa eller sjua i tabellen kommer det inte leda till att vi blir bättre i träningsveckorna.
Men i det här att skapa band med staden finns det väl även en smärtgräns resultatmässigt – ni kan inte hamna för långt ner?
– Jag tror att det hade varit lite färre på läktaren om vi hade spelat om åttonde och nionde plats här i höst än mot Malmö FF, så absolut – allting hänger ihop. Men börjar man där är man farligt ute. Vi vill överträffa de förväntningar som finns på oss, det ska däremot alltid vara målsättningen.
Nobbar östgötskan
Rollen som manager är lite lik den Jens Gustafsson hade som tränare i Halmstad där han också var lite mer övergripande ansvarig. Utan att för den skull kunna jämföras i övrigt. Han känner själv att han kommit in i den bra i IFK.
– Jag är väldigt trygg i den här rollen och jag lär mig väldigt mycket. Jag har många som hjälper mig, säger han.
Var hittar du dig själv när du behöver koppla bort?
– Klockan fem på morgonen. Mellan fem och sex finns det alltid väldigt stort utrymme till att förbättra sig själv, dels genom att läsa och att röra på sig. Det är den tiden på dygnet som är bäst, så upp på morgonen! Jag är upptagen utav ledarskap, det finns inga andra intressen. Det får jag skit för ibland. Det är familjen och sedan att bli så bra som möjligt som ledare, det är det som fyller mitt liv.
Värvningsmässigt har ni främst plockat in unga spelare, är det en strategi som ni har?
– Ja, i den mån som vi hittar dem så tror jag att vi mår bäst av det. Sportsligt utifrån det ledarskap som råder här, men också ekonomiskt. Om vi ska vara ansvarsfulla för framtiden behöver vi ha unga spelare som sedermera får möjlighet att ta sig vidare om de får utveckling.
Finns det någon ålderbalans som du ändå vill och måste ha i truppen?
– Ja, och som vi då bedömer att vi har också. Vi har några som är 30 och en bit över som gör att det balanseras. Hade inte de funnits här hade vi verkligen fått förändra vårt tankesätt för vi behöver verkligen den erfarenheten och tryggheten som deras runt 500 allsvenska matcher ger oss.
Hur har det varit för dig att komma in i staden Norrköping?
– Jag är glad för det stöd som staden ger IFK. Det är glädjande att se det engagemanget. För mig har det varit ganska många arbetstimmar senaste halvåret och privat har det varit rörigt med flera flyttar inom Sverige så vi behöver nog lite mer tid innan vi landar i Norrköping. Men jag trivs oerhört bra.
Du har inte börjat prata östgötska än i alla fall.
– Det kommer inte att hända, haha.