Maria Hagström.
Hon säger det med viss emfas när vi ses över en fika på stan, men vissa saker behöver inte yttras.
Som kärleken mellan Maria Hagström och Linköping FC.
Den har spirat ganska länge nu.
– Jag har gått frågan några gånger innan och nu sa jag ja. Jag gillar och har ett stort hjärta för den här klubben. Vad den står för och vad den har för position i Linköping. Där hoppas jag kunna vara med och utveckla det ytterligare.
Vad har du hunnit uträtta så här långt?
Hon tar en klunk av chai latten och ställer ned den varma koppen på bordet innan hon svarar:
– Vad har det gått nu? En månad. Vi har haft några möten och med så många nya i styrelsen har mycket handlat om hur ska vi jobba tillsammans. Hur är ekonomin? Hur kan vi stärka organisationen? Klart att vi har planer framåt och det ska bli kul att börja jobba med det.
Hon kommer direkt från jobbet som projektledare på Knowit och ursäktar sig att hon nog måste svara om telefonen ringer.
Det gör den inte.
– LFC-jobbet var jättekul, men slitsamt när det ringer folk från alla möjliga håll. Under mina tre år fick jag vara med om dubbla SM-guld, ett cupguld och hur vi skiljdes från ishockeyn.
Sex år har gått sedan hon lämnade och samtidigt som mycket har förändrats och utvecklingen av damfotbollen sker i turbofart är mycket sig likt. Inte minst när det gäller ojämlikheter och fördelning av pengar.
– Damerna får 0,7 procent av herrarnas pengapott i Champions league. Det är naturligtvis hus i helvete för ett jämställt samhälle, men fotbollen är märkligt konservativ. Jag älskar när småkillar har damspelare som sina idoler. Det är underbart att det kan vara så. Med den nya generationen tas nödvändiga steg framåt, säger Maria Hagström.
En tydlig trend inom damfotbollen är att de stora blir allt större. Det märks ute i Europa, men också i Sverige där LFC har att slåss mot jättar som Häcken, Hammarby och för all del även IFK Norrköping bara fyra mil bort.
– LFC står fortfarande starkt. Unga spelare vill komma hit för att utvecklas och bli bättre. Vi ska göra det vi är bäst på och hjälpa dem att förverkliga sina drömmar om England och Barcelona. Men vi behöver bli bättre på att ta betalt. Det är spännande att visa att det inte krävs en storklubb för att lyckas.
Det känns inte hopplöst att konkurrera?
– Mer som en sporre. Jag ser ingen annan målsättning än att vi ska slåss i toppen i Sverige och vara med ute i Europa.
Då måste omsättningen ökas.
– Det tror jag också. Vi satte upp ett mål när jag var klubbdirektör, men är inte där än.
Hur ska ni få mer publik?
– Genom att prestera bra och se till att det blir en upplevelse att komma till arenan. När du kommer in i Linköping borde du se att ”här händer det grejer” och stora skyltar tala om att det är match på lördag.
Therese Sandström blir omkramad efter ett mål på Folkungavallen. Längst till höger av LFC-spelarna: Maria Hagström.
Maria Hagström tänker efter före och säger inget som välter några kiosker. Men hon skulle gärna se en sammanslagning av elitklubbarnas organisationer Sef och EFD.
– Varför inte göra det tillsammans? De jobbar ju med samma saker, säger hon.
Hon har förresten inte lagt av som spelare utan finns med i klubbens nystartade division 4-lag som om någon vecka har premiär mot Linghem.
– Det finns ingen roligare träningsform än fotbollen. Maria Aronsson skulle vara tränare och vi sa att ”jag spelar om du spelar”. Tanken är att klättra i seriesystemet för att kunna ge fler av våra spelare speltid. Vi har sagt att vi är med tills vi inte behövs mer. Haha.