Östergötlands hoppryttare har en bra säsong bakom sig – och den är ju inte riktigt slut än heller – men det som har varit föder optimism inför nästa år. Att Malin Baryard-Johnsson gått bra är ingen överraskning, hon ska vara där uppe. I eliten har hon sällskap av utomlandsbaserade Henrik von Eckermann och Jonna Ekberg, alla tre ingår i landslagsgrupp A med fem ryttare.
I grupp B finns tio ryttare och efter dem finns det tio ryttare i en observationsgrupp och det är i den gruppen vi – och förbundskapten Henrik Ancarkrona (det är han som placerat dem där) – hittar Åbyryttarna Viktor Melin och Matilda Pettersson. Båda med en fantastisk säsong bakom sig.
Melin vann exempelvis Falsterbos 1,50-hoppning med Atina och kom trea på SM med samma häst för någon vecka sedan.
Matilda då?– Det är många delmål som jag har uppnått redan i år. Men mycket vill ha mer, förstås. Förväntningar och krav ökar. Mina egna också. Fast med tanke på vad hästarna har presterat måste jag vara nöjd. Men jag hade aldrig klarat mig utan hästägare och skötare, nej det skulle vara helt omöjligt.
Det som har varit bra är bland annat en andraplats i Oslo Grand Prix med den av Linköpingsbon Bernt Johansson ägda Head Over Hills, Olle kallad. På meritlistan finns dessutom två fina segrar med Balisco Line (samma ägare) i Falsterbos och Elmias 7-årsfinaler.
– Jag är imponerad. Bosse (hon kallar Balisco Line så) vill verkligen inte riva. Från att inte ha varit mogen så har han den här säsongen gått till att vinna 1,40. Han har vunnit rätt segrar.
Utöver det har Matildas egna hästar Herta Beata och Ca Cosé kvalat in till 6- och 7-årsklasserna i Göteborg Horse Show. Hela stallet har placeringar. Just Joy. Bailacolle Z.
Då ska man ha i åtanke att Matilda var tvungen att vila från allt tävlande under flera veckor efter ett fall i augusti med nyckelbensbrott som följd.
– Jag fick läkarförbud mot att rida på åtta–tio veckor, men då gick jag till en annan läkare som gav ett annat svar. Och tävlade efter sex veckor. Det tog emot lite för armen, men inte för huvudet.
Samma huvud har kunnat räkna in ett plus i räkenskaperna för året, även om ägarna ska ha sina andelar, så kanske är Matilda därmed lite närmare drömmen om ridhus.
– Nej, men det driver runt vardagen lite lättare.
Nästa år?– Då ska vi satsa på att tävla lite mer utomlands. Norge och Danmark.
Har du någon sponsring?– Runsten Equestrian hjälper mig. Inte direkt med pengar, men ser till så att jag kan säga nej till hästar i träning som inte är tillräckligt bra.
Du ingår också i ATG:s Hopp och talang. Vad är det?– ATG satsar på min satsning. Hjälper till med medel för min hälsa. Jag är lite trögstartad och har inte kommit i gång än, men jag ska börja stärka min kropp genom att träna för en PT.
Något speciellt på gång?– Under vintervilan ska jag åka upp till Runsten med alla tio hästar jag har i träning och vara där någon vecka. Där får jag tillgång till ridhus och alla tänkbara träningsmöjligheter.
Minns du din första tävling?– Om. Det var med shetlandsponnyn Birk på en maskeradhoppning på Vikbolandet och jag var utklädd till cowboy. Min bror Martin satt på läktaren och jag fokuserade mer på honom och satt och vinkade. Och tappade en stövel.
Matilda skrattar, men skruvar lite på sig och tar sig åt axeln. Ett sommarminne gör sig tydligen påmint.