Mjuka vågor rullar över Roxen. Tre-fyra sekundmeter är så behagligt i kvällssolen att man till och med är beredd att förlåta och glömma den iskalla, blåsiga våren.
Optimistjollarna från Linköpings jollesegelklubb har kvällsträning. De är uppdelade i två grupper - en för dem som ganska nyligen har börjat segla, och en för dem som hållit på lite längre och satsar på tävlingar. Sara Hellman, Elsa Chang, Hugo Hovlind, Carl Ordell och Rasmus Gustafsson i den nyare gruppen tränar starter.
– Fem minuter kvar, ropar Susanna Zdolsek i tränarbåten och sätter upp optimisternas svartgula klassflagga.
LJS satsar hårt på att locka ungdomar till segelsporten. Till årets säsong köptes hela 20 nya optimistjollar in till verksamheten.
– Det var dags, säger Henrik Hovlind och Tore Ordell, föräldrar och eldsjälar i föreningen. Tidigare gjorde vi inget annat än skruvade på trasiga båtar. När grejerna inte håller och barnen kan tappa ett centerbord under en träning till exempel, ja då handlar det till slut även om säkerheten.
Tanken är också att den som vill testa att segla ska kunna hyra en särskild båt för en hel termin och först därefter besluta att köpa en egen jolle.
För att börja segla optimist gäller att kunna simma 200 meter. Sedan är det fritt fram. I 15-årsåldern byter man båttyp till en något större E-jolle. I dag har LJS ett 15-tal optimistseglare igång varav drygt hälften är ute och tävlar.
När vi träffar seglarna gör de sin sista kvällsträning för vårterminen. Brisen når aldrig mer än fyra meter och det blir ett pass i lättvind. Den lite mer avancerade gruppen övar slag på tränare Erik Johansson kommando. När han blåser i visselpipan ändrar optimisterna färdriktning.
En dryg timma senare angör gänget klubbens bryggor vid Stångåns mynning.
Filip Huljebrandt, 11 år, drar upp sin jolle på vagnen och parkerar på gräset vid klubbstugan.
Skönt att det äntligen blivit sommar?
Han ser förvånad ut.
– Va? Nej, det här är lite för lite vind. Jag vill ha 5-7 meter på tävling och annars gillar jag hårdvind. Då går det snabbare.
Vi pratar en stund om den blåsiga våren, och det visar sig att Filip är mycket nöjd.
– Det är roligt att välta med båten! Det är ju kul att bada, förtydligar han.
– Det kan vara lite läskigt första gången man vippar, då blir man lite rädd, men sen är det bara skoj. En gång fastnade jag med foten i skotet till seglet. Det var slarvigt och det var typ därför jag kapsejsade.
– Förresten, en gång seglade jag när det var snö och isflak i vattnet!
Det låter betydligt behagligare med äventyret han upplevde i påskas, i Italien.
– Vi var på världens största optimisttävling på Gardasjön. Det var lättvind på förmiddagen och hårdvind på eftermiddagen så vi fick vara med om allt. Jag kapsejsade då också och båten drev iväg så långt att jag fick ta hjälp av en motorbåt för att hinna ifatt den.
Tvillingarna Sara och Jonathan Hellman, 13 år, var också i Italien i påskas. De instämmer i Filips tankar kring det roliga med att vippa med båten - även om Sara fick en lite tokig start på sin seglarkarriär.
– Jag var med på ett sommarläger för ett par år sedan och det blåste för mycket. Båten tog in vatten så jag var nära att välta och det gillade jag inte. Det fick bli ett uppehåll, berättar hon.
Men så var det en tränare som fick henne att sätta ord på det läskiga.
– Jag trodde att det skulle gå fort att slå runt, men det visade sig vara helt fel. Nu har jag tränat på att kapsejsa och vet att man ska klättra upp på båten och dra i själva centerbordet, välta upp båten och sedan hoppa i och ösa vatten för fullt. Nu tycker jag att det är kul!
Bäst med seglingen är farten, säger brorsan Jonathan lyriskt.
– När det blåser väldigt mycket och man vet att man klarar av det. Eller när man planar på länsen!
Tränare Erik kallar till genomgång av kvällens pass. I fulla munderingar, torrdräkter, stövlar och allt, sjunker gänget ner i fåtöljerna i klubbstugan.
– Ni måste trycka ner båten ännu mer när ni ska slå, särskilt när det inte blåser så mycket, säger Erik och vänder sig till den avancerade gruppen.
För det räcker inte bara att träna rullslag, starter och att behålla farten i båten - man måste gå igenom det muntligt också.
Och av intresset att döma är alla överens med Filip Huljebrandt när han säger:
– Det kan aldrig bli för mycket segling!
