– Det ska bli jättekul. Men jag får erkänna att jag är lite nervös redan nu.
Det är måndag och snart dags för träning. Amanda sätter sig ner i Folkungahallen och berättar vad som lett fram till beslutet att det är dags att spela innebandy igen.
– Jag bestämde mig för att sluta efter sista landskampen i Euro Floorball Tour i våras. Jag kände att det var rätt tid, att jag var färdig. Jag stod inför lite andra saker i livet, ville börja plugga och visste inte riktigt hur mycket tid det skulle ta. Jag ville prioritera andra grejer före innebandyn och att gå in halvhjärtat på den här nivån funkar inte. Inte för mig i alla fall.
Vad gör du i dag?
– Jag pluggar till socionom vid Linköpings Universitet på Campus i Norrköping. Utbildningen är 3,5 år lång och jag är inne på andra terminen. Det är en väldigt bred utbildning som ger ganska många vägar ut i yrkeslivet.
När kom suget efter innebandy tillbaka?
– Jag var nere och såg matchen mot Karlstad i början av december och pratade med flera av tjejerna i laget efteråt. Jag ska inte säga att de tjatade på mig att komma tillbaka, men de uppmuntrade mig väldigt om jag säger så. Då kände jag att jag kommit in i plugget och kände att jag har tid över.
– Men min första tanke var att bara komma ner och träna, att få lite avbrott i vardagen och träffa tjejerna i laget. Det fanns inga tankar att spela matcher då, det gjorde jag klart direkt. Men sen har det här växt fram, framförallt utifrån det läge som laget är nu i botten av tabellen. Jag kan inte bara sitta bredvid och titta på.
Känner du så starkt för laget?
– Ja, absolut. Om de tycker att jag kan hjälpa till, samtidigt som jag känner att jag har möjligheten, har jag svårt att se varför jag inte skulle bidra. Jag har liksom ingen vettig anledning till att säga nej.
Men du kommer inte spela alla matcher?
– Jag kan tyvärr inte det, på grund av skolan. Jag missar några stycken, men kommer vara med i de ”viktiga” matcherna, i de lag som ligger kring oss i tabellen.
Hur känner du inför comebacken?
– Jag är lite nervös. Det är inte så att jag kommer gå in och göra 17 mål, men jag ska försöka bidra med det jag kan. Jag har ändå förhoppningsvis lärt mig nånting på de åren jag spelat på högsta nivå och jag är bara jätteglad att de andra tjejerna tror att jag ska kunna bidra.
Vad har du för förväntningar på dig själv?
– Vet inte riktigt. Jag har inte spelat en match på åtta månader, men vet att jag alltid går in med en inställning att ge allt i alla lägen. Jag hoppas att jag med mitt sätt att spela kan visa vägen för de andra och driva på laget. Sen har jag alltid varit poängspelare och ska självklart försöka bidra även med det.
Vilken form är du i nu?
– Jag har som sagt varit borta länge och det märktes de första passen. Man har väckt till liv muskler som sovit sen senaste matchen och timingen kanske inte är den bästa, men konditionsmässigt har det gått lättare än jag trodde. Jag har gjort ett tiotal pass nu och börjar känna mig redo.
Vilken del av innebandyn har du saknat mest?
– Det är nog helt klart lagsammanhållningen, att gå ner och hänga med ett lag. Det är svårt att beskriva vad det är, men att vara en del av någonting och göra en grej som alla tycker är lika kul. Det är den känslan jag saknat mest.
Vem tog första kontakten och ville att du skulle komma tillbaka?
– Jag skulle nog säga att det var Yamou (Njai). Hon var ganska på och hade förstås en baktanke med att hon först ville att jag bara skulle träna lite (skratt).
Det blev ju ganska uppmärksammat när du lämnade laget mitt under förra säsongen. Hur ser du på det i dag?
– Det är väl klart att det inte var populärt bland alla i laget och jag köper absolut det. Det blev reaktioner just i den stunden men det är inga hard feelings från mitt eller någon annans håll i dag. Samtidigt är det inget unikt att spelare byter lag inför slutspel.
Skulle du tagit samma beslut om du fått vrida tillbaka klockan?
– Ja, absolut. Vi hade klarat vårt mål att hänga kvar i serien och jag fick möjlighet att spela om medaljer och tänka på mig själv. Jag fick en häftig resa med Mora, ett slutspel är väldigt kul att få uppleva och det fick jag göra.
Men är du helt säker på att det här inte är början på en ny satsning från din sida?
– Det är jag. Visst, jag kanske skulle ha flera år kvar på den här nivån men samtidigt måste man vilja lägga ner den tiden och kraften som det krävs. Innebandyn har varit en så stor del av mitt liv så länge att jag vill prioritera annat.