Blickar sökte marken bland oroliga ÅFF-supportrar när de lämnade svensk fotbolls hatresultat 1–2 bakom sig och hörde "The show must go on" i Kopparvallens högtalare. När ÅFF börjar svikta även på hemmagräset, ja då inser man att hösten kommer att bli lång och oviss för den anrika föreningen som är på jakt efter både poäng och pengar som kan ge fortsatt trygghet i allsvenskan.
För dryga två veckor sedan satt jag här, på samma plats, och skrev att ÅFF hade hittat en formtopp efter starka insatser mot Kalmar och Göteborg. Tjenare. Formtoppen, om det nu fanns någon sådan, blev unikt kort. Tre matcher senare sitter vi istället och pratar om ett magplask i Falkenberg, ett präktigt cupfiasko mot ett förortsgäng från division 1 och så i kväll, en blytung uddamålsförlust mot ett höstspurtande Örebro SK.
Prövningen är här. Verkligen. Och det känns i dagsläget hugget som stucket om den här svajiga ÅFF-upplagan kommer att komma upp ur det allsvenska bottenträsket med huvudet över ytan. Det är trångt där i träsket med halva allsvenskan i plurret, och bara de starkaste kommer att överleva.
Med Daniel Sjölund som härförare på mitten har ÅFF klarat av många tuffa hinder. Mittfältaren sågs efter fjolåret som en supervärvning, men sedan hans namnteckning hamnade på Nya Parken i Norrköping i somras har han inte alls varit den ledartyp som ÅFF så väl behöver. Ögonen saknar liksom glöden där på planen och han har i år bara levererat två målpassningar. Med en Sjölund som sviktar finns det andra spelare som betyder mer och som troligtvis kommer att ha en större inverkan på säsongens upplösning. Vi hittar dem längst fram i anfallet. John Owoeris fina utveckling har varit slående i sommar (dock fortfarande för ineffektiv) och bredvid sig har han en pigg Ricardo Santos som gjort nio allsvenska mål så här långt. Båda var bra i spelet mot Örebro, men oförmågan att förvalta målchanserna blev avgörande och Owoeris miss innan ÖSK:s 2–1-mål kändes på något sätt symptomatisk för hela ÅFF :s dagssituation. Det står och väger, med klassiska små marginaler.
ÅFF :s anfallare har som sagt en nyckelroll under den allsvenska spurten, men frågan är om deras målskörd räcker i förhållande till det som släpps igenom i de bakre leden. ÅFF :s backlinje mot ÖSK var på pappret den svagaste på år och dag och fick också väntade problem i matchen med ÖSK:s snabba omställningsspel. Den vanligtvis så säkre kaptenen Daniel Hallingström slarvade dessutom och istället var det oprövade frågetecknet Pontus Nordenberg som lämnade matchen som backlinjens främste efter en stark insats till vänster. Nordenberg var vårdad i passningsspelet och vågade även gå fram i offensiven i andra halvlek vilket ÅFF-spelet så väl behöver. Kul att se. Unga spelare som får chansen och sedan tar den har det inte direkt vimlat av i ÅFF de senaste åren.
+++
Var det straff när Ricardo Santos föll i slutskedet? Domare Strömbergsson friade, men kunde lika gärna pekat på punkten. Säger jag nu efter att ha sett reprisen, och då är det lite enklare förstås.
+++
Tvåmålsskytten Kamara och formstarke Pode är ett anfallspar som håller på att fixa ett nytt allsvenskt kontrakt för ÖSK. Gillar också den fotboll som Mobergs gäng börjat att spela under tränarprofilen Alexander Axén . Liknar ÅFF :s, men är just nu både stabilare och effektivare.
+++
Gefle borta väntar i nästa omgång för ÅFF. Kanske läge för att upprepa bedriften från 2012 då ÅFF gnetade till sig en seger på Strömvallen i ett hotande höstläge. Men kan årets ÅFF verkligen kämpa och gneta sig till tre poäng på bortaplan? Vi är många som tvivlar. Starkt.