Efter att halva ladugården rasade i slutet av februari förra året har kommunen och länsstyrelsen varit oense.
Kommunen ville redan från början riva byggnaden eftersom de inte tycker den var värd att bygga upp, vilket skulle kosta minst 2,1 miljoner kronor.
Länsstyrelsen vill att ladugården ska restaureras och har hänvisat till att byggnaden ingår i byggnadsminnesområdet och har ett högt skyddsvärde. De menar bland annat att det i grunden är en välbyggd ladugård i tegel som är karaktäristisk för sin tid.
Kommunen har protesterat och begärt att rivningsstoppet ska tas bort, kommunen menar att ladugården inte är ett skyddat byggnadsminne överhuvudtaget.
Tillstånd att riva
Efter en djupdykning i regelsystemet går länsstyrelsen motvilligt med på kommunens begäran och ger tillstånd att riva resterna av ladugården.
- Vi var så illa tvungna, skyddsföreskrifterna var inte tillräckligt starka. Vi bedömer att det inte säkert håller i en rättslig prövning, säger länsantikvarie Jan Eriksson.
Men han tycker fortfarande att ladugården har en stor betydelse för byggnadsminnet. Kommunens stadsantikvarie Gunnar Elfström, hade gärna sett att ladugården byggdes upp igen, men står samtidigt bakom kommunens linje.
- Det var ett logiskt beslut, att lägga de pengarna på att restaurera är inte vettigt, det är bättre att använda pengarna till andra delar av säterianläggningen.
Liten del bevaras
Även Lars Bergman, kommunens mark- och exploateringschef, är nöjd med beslutet.
- Det är positivt att de lyssnade på våra argument.
Trots allt lämnas en liten del av den gamla ladugården kvar, både grundsättning och stensatta körbroar som ledde till övre planet kommer att bevaras.
Jan Eriksson vill ändå inte släppa hoppet om att byggnaden återuppstår någon gång i framtiden. Han menar att det borde finnas ekonomi i det centrala läget för att exempelvis etablera en lagerlokal eller ett konferenscenter.
- Men det finns uppenbarligen ingen vilja hos kommunen.