Nämn några vanliga fnurror på jobbet.
– En som säger "allt var bättre förr" och en som säger "här behövs nåt nytt". Varför blir jag inte förstådd? Varför är det alltid jag som tar ut soppåsen?
Behöver alla arbetsplatser prata om relationer?
– Absolut, och vi ska göra det medan järnet är kallt. När vi är lugna. Om vi väntar tills det är varmt, en krissituation, blir vägen mot samsyn så mycket längre att gå.
Vad är kärnan i en god arbetsmiljö?
– Att människor känner sig sedda, hörda och bekräftade. Och det är allas ansvar att nå dit, inte bara chefens.
Men om missnöjet sitter i väggarna då?
– Det gör det aldrig, det sitter i människorna. Inget behöver vara cementerat. Att skylla på väggarna är ett sätt att lyfta problemen utanför sig själv och distansera sig. Motsatsen är att våga ta en risk. Att ta eget ansvar i det svåra kan upplevas som farligt.
Vi investerar bra mycket mer i vår partner än i våra kollegor.
– Partnern har du valt och har ett gemensamt avtal med, en allians. Kollegor kommer och går och många gånger har vi inte förhandlat om vilken relation vi ska ha och det är heller inte säkert att vi har samma tolkningar och mål på jobbet.
Vad är Lex Leif?
– Motsatsen till Lex Maria, som innebär rapportering när det blir fel på jobbet. Lex Leif behövs också, för att rapportera det som blev rätt. Det är viktigt att också fokusera på det positiva som görs på en arbetsplats.
1994 var ett dramatiskt år i ditt liv.
– Mitt första barn föddes, men jag upplevde också en tragedi på jobbet. Stora delar av personalstyrkan på Södermalms gruppbostäder för funktionsnedsatta i Stockholm där jag arbetade skulle åka till Estland inför en omorganisation. Några av oss valde att stanna hemma. Hälften av min personalgrupp och våra chefer omkom när Estonia förliste.
Vad hände för er som var kvar?
– Våra chefer var bland de döda så vi stod utan ledarskap. Vi fick ta hand om både våra brukare och de anhöriga till våra omkomna kolleger.
Hur påverkades ni?
– Vi kom varandra väldigt nära. Och med den erfarenheten vill jag förmedla till grupper jag möter idag: varför vänta med att komma nära varandra som kollegor tills en kris kommer?
Vad fick dig att sadla om?
– En cancerdiagnos 2012. Jag hade tumörer i halsen, opererades och strålades. I dag är jag friskförklarad. En sådan händelse påverkar en existentiellt. Man väntar inte med saker. Tankarna på ett eget företag hade legat och grott, nu blev de verklighet.
En vanlig reaktion när du coachat en arbetsplats?
– "Det var mycket roligare att prata om känslor än jag trodde!" Många tänker att jobbet handlar om lön, schema och arbetsbelastning och kan uppleva det som provocerande att behöva prata om sina relationer till kollegerna. Men för att kunna vara professionella måste vi också vara relationella.
Du blev själv utskrattad när du var en färsking i vården.
– På Birgittaskolan var vi bara två killar i klassen. Under praktiken på ett äldreboende fanns det endast figursydda kvinnokläder, insvängd midja och plats för bröst, med rynkveck och allt. Vi såg inte kloka ut. Män kan också råka ut för rå jargong och sexism. Det fanns både en oro och en nyfikenhet inför detta lustiga intrång i en kvinnodominerad värld.
Beskriv dig med fem ord.
– Känslosam, utåtriktad, integritetsstark, tuff och omtänksam.
Bästa bok du läst?
– Ulf Lundells "Frukost på en främmande planet".
Ditt sämsta köp?
– Lamellpersienner till uteplatsen för 3 000. Passade inte in på något sätt och kastades. Och jag fick persiennpudla.
Om du fick ändra en sak med dig själv?
– Sänka kravspecifikationen på människor, så att jag gav plats för fler att verkligen knyta an till.
Ett annat yrke som hade passat dig?
– VD för vilket företag som helst. Jag älskar förändringsarbete och kan få mycket gjort under kort tid, men kan också tröttna fort.
Din sista måltid består av?
– Ljummen ostkaka med jordgubbssylt och grädde.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– John Lennon. Vi skulle prata om musik, drivkrafter, livet . . .
Vilka människor är pinsamma?
– De som bara tänker på sig själva och de genuint elaka.
Människor som imponerar?
– De som vågar prata om hur de känner, de som är snälla och som har modet att gå mot strömmen och bjuda på sig själva.
Ett erbjudande du inte hade tackat nej till?
– Att vara med i Skavlan.