Var femte livstidsdömd som blir benådad återfaller i brottslighet. Det ställer krav på rättssystemet, fru Justitia må vara blind men hon bör vara utrustad med ett gott minne.
Det är flera av SVT:s lokalredaktioner som har gått ihop för att granska livstidsstraffet, dess utveckling och konsekvenser. Centrum för granskningen är Örebro tingsrätt, den rättsliga instans som sedan 2006 beslutar om ett livstidsstraff ska omvandlas till ett tidsbestämt.
Att det är möjligt att benåda en livstidsdömd, eller rättare sagt att omvandla straffet till ett tidsbestämt, är i grund och botten av godo. Dels är det viktigt att samhället har möjlighet att visa nåd, dels kan samhällsutvecklingen i övrigt motivera att vad som tidigare ansetts vara värt ett livstidsstraff inte längre vara det. Att rutinmässigt låsa in folk och kasta nyckeln är lika omotiverat som inte låsa in folk alls.
Att göra bedömningen om någon som är dömd till livstid klarar av att släppas fri är en diger uppgift. ”Ingen har en spåkula, vi kan aldrig med hundra procents säkerhet garantera att den som får tidsbestämt inte ska återfalla i brottslighet”, säger Björn Lindén, lagman i Örebro tingsrätt till SVT Örebro.
Rätten gör ändå ett gott arbete. 20 procent som återfaller i brottslighet är lägre än för övriga frigivna. Det bör dock erinras att det här rör de värsta brottslingarna vi har i landet. Gruppen innehåller människor som har begått monstruösa illgärningar. Att de redan har bevisat vilken brutalitet de är förmögna till gör att de förtjänar att behandlas med ännu större handfasthet än andra kriminella.
Straffskärpning för återfallsförbrytare är generellt en god idé. Det är sant att lika brott bör behandlas lika, men det är även ett faktum att gärningsmannen behöver tas i beaktande. Normalstraffet kan lika gärna anses vara ett hårdare straff med möjlighet för rätten att mildra det för exempelvis förstagångsförbrytare.
Ta exempelvis mannen som 2010 dömdes till 14 år i fängelse för att ha våldtagit en 14-årig flicka i ett trapphus ett halvår efter att ha släppts från ett omvandlat livstidsstraff. Med all sannolikhet kommer mannen i framtiden åter att släppas ut bland den övriga befolkningen.
I stället för att anses ha avtjänat sina straff bör livstidsstraff, om en tidsbestämning av straffet anses vara befogat, omvandlas till någon sorts villkorad frigivning – möjligen på livstid. Samhället behåller möjligheten att visa nåd samtidigt som de som verkligen ångrar sina brott kan bygga ett ärligt liv och de som inte beredda att lämna brottets bana kan snabbt förmås att åter skaka galler.
Det är gott och väl att fyra av fem livstidsdömda som släpps ut låter bli att begå – eller i vart fall att dömas för – nya brott. Den femte är dock tillräcklig för att samhället måste agera för att skydda övriga medborgare.