Agent Cody Banks
Regi: Harald Zwart
I rollerna: Frankie Muniz, Hilary Duff, Angie Harmon
Längd: 1 tim 42 min
Censur: tillåten från 11 år
Royal i Linköping
"AGENT CODY BANKS" verkar på förhand vara en ganska sliskig historia om en ung CIA-agent i en tonårsversion av James Bond. Därför blir jag glatt överraskad när öppningsscenen i "Cody Banks" visar sig vara full av förnöjsamt tidsfördriv. Direkt planterar filmen sin vinnande kombination av tonårskomedi och agentaction.
Framför allt har man bemödat sig med att skapa riktiga karaktärer. Personligheter som inte behöver särskilt mycket tid för att nå sitt mål, att vara underhållande. Störst utrymme får naturligtvis Frankie Muniz i rollen som Cody Banks. Hans vinnande enkelhet och veckade panna har redan charmat oss som följt den i Sverige undangömda tv-serien "Malcolm, ett geni i familjen".
Faktum är att han fungerar perfekt i rollen som livsfarlig målbrottsspion med kärleksbekymmer. Banks enda svaghet är nämligen oförmågan att prata med tjejer. En stor skam för hela världens spionkår, naturligtvis. Inte blir det bättre av att hela nationens säkerhet hänger på att Banks kan charma den 15-åriga dottern till en vetenskapsman. Snacka om tonårsångest.
Betoningen av vanliga tonårsbekymmer är det vinnande inslaget i "Agent Cody Banks". Samtidigt som man förstår att inte ta actionsekvenserna på allt för stort allvar. De ger sken av Bond eller Indiana Jones, eller parodierar, men försöker aldrig "vara" Bond. Allra bäst är annars den imponerade omsorg filmteamet har för detaljer. Varenda scen är full av små okommenterade referenser och bakgrundsskämt. Det gör att den här filmens svagheter är lätta att tolerera, till skillnad från den riktiga Bond. "Banks" visar också att billiga specialeffekter kan fungera bättre än de dyra om man faktiskt bryr sig om karaktärerna. Något som "Hulk" borde tänkt på.