Elina - som om jag inte fanns
Regi: Klaus Häro
Manus: Kjell Sundstedt
I rollerna: Natalie Minnevik, Bibi Andersson, Marjaana Maijala
Längd: 1 tim 17 min
Censur: Barntillåten
Filmstaden i Linköping
EN STARK KAMP mellan gammal och ung, det personliga och det kollektiva, samt finskt och svenskt. Det är vad "Elina - som om jag inte fanns" innehåller. Elina spelas på ett charmerande sätt av den tvåspråkiga Natalie Minnevik. Hon är en stor förutsättning för att historien ska fungera.
Elina bor i efterkrigstidens Norrland med sin syster och mamma efter det att pappan dött. Hon saknar honom, kanske för att de liknar varandra. Precis som sin pappa vet Elina hur man kan ta sig fram över den farliga myren torrskodd. Mitt ute på myren, dit ingen annan vågar komma, har hon sitt favoritställe. Dit flyr Elina när hon är olycklig.
Vanligtvis är det sin lärarinna hon flyr ifrån. Lärarinnan gillar inte Elinas stolthet eller det faktum att hon kommer från ett hem där man pratar finska. I skolan är finskan strängt förbjuden. När Elina hjälper en finsktalande vän som inte förstår svenska straffas hon, och med det börjare en strid mellan henne och läraren.
Den finskfödde regissören Klaus Härö långfilmsdebuterar med denna oerhört vackra och välspelade barnfilm. Fotot och de norrländska myrarna är förtrollande. Tyvärr bidrar det till att ge filmen en viss distans, och därmed försvinner också en del av berättelsens nerv. Jag får en känsla av att det här är lite för mycket av en fin barnfilm för vuxna.
Samtidigt är historien om Elina så pass härlig och tänkvärd att den borde fungera även för dess tänkta målgrupp. Språkdiskrimineringen är ett viktigt och ständigt aktuellt inslag. Dessutom är det skönt att få se en film om ett starkt barn som tar sig an vuxenvärlden utan att någon förlöjligas.
Filmen visar att vi alla behöver hjälp och att framgång kommer genom godhet, för ung som gammal.