Det här ska visa sig vara ett riktigt tungt jobb. Bokbussen väger över 17 ton och rymmer cirka 3000 titlar. Chaufför Carro Johansson backar vant ut bjässen ur garaget bakom Stadsbiblioteket. Nu ska vi först mot Kneippen.
Det var 1980 som Thomas Almqvist började på Norrköpings Stadsbiblioteket.
– Jag hade ingen tanke på att stanna. Men jag har fastnat för att jag trivs, säger han.
Mötet med det många människorna och det stora bokintresset är en del av förklaringen.
– Det är ju orättvist egentligen. Jag har fått jobba med min hobby hela mitt liv. Och fått betalt. Jag har så förbaskat roligt. Vi åker runt och sprider glädje och folk är tacksamma för att vi kommer.
Hemma i Linköping slåss 7000 böcker om utrymmet huset.
– När jag först träffade min fru Annica så tyckte hon det var så roligt att jag hade så mycket böcker. Hon tyckte det var så trivsamt att inreda med. Det har hon slutat säga nu, säger Thomas och ler.
Det är inte bara bokbussen som varit hans ansvar under åren utan även författarbesök och föreläsningar.
– Jag har träffat över hundra svenska författare.
Många av dem har han fortfarande kontakt med,
Som den gode historieberättare han är levererar han den ena historien efter den andra. Som den om när Björn Ranelid kom och absolut ville ha mikrofon i form av headset, men istället fick en att hålla i handen.
– Då får ni bara en halv Ranelid, argumenterade den flitigt gestikulerande författaren.
– Det kanske räcker, replikerade Thomas och fick ett skratt till svar.
Två förskolor i Kneippen får besök denna dag. Det är Villastaden och Hultet. Susanne Amneklev jobbar på Hultet och hämtar böcker åt barnen.
– Ibland är det knepigt för oss att ta oss ner till Stadsbiblioteket. Det är så mycket tider att passa, säger hon.
Därför tycker hon det är bra att bokbussen kommer förbi.
– Det är ju så viktigt att läsa för barnen
Ibland kommer hela barngrupper ombord. Då blir det livat med 30 ungar i bussen.
– Det här arbetet växlar i tempo.
Andra gånger är det pensionärer. Efter alla år känner Thomas besökarna så han vet vad de gillar för böcker.
– Är det här något för mig? undrar en dam.
– Ja, men den har du läst.
Alice Eriksson 4 år och Alexander Eriksson 5 år kommer ombord tillsammans med förskolepersonal. De finner sig snart till rätta och börjar bläddra i böcker.
– Kolla den här om Bamse, Bamse på Kolmården, säger Alexander.
Thomas är inte bara en läsare utan även en skribent. Han recensenserar böcker om blues för Jeffersson Blues Magazine.
– Det är jag väldigt stolt över, säger han. Han recenserar också böcker för Skånska Dagbladet, NT och Corren.
Två böcker har han dessutom skrivit själv. Det är e-boken "Från Madrid till Mexico city" som är en artikelsamling och kåserisamlingen "Den pendlande bibliotekarien".
– Jag har hotat med att skriva mina memoarer också och ta med mina arbetskamrater som karaktärer. En del är livrädda, skämtar han.
En språklärare på gymnasiet tände hans gnista för det spanska språket. Nu är han expert på spansk och latinamerikansk litteratur och översätter också lyrik.
När det gäller böcker beskriver han sig som en allätare. Men han har sin åsikt klar.
– Det ska vara en bra berättelse. Mycket är för tunt.
Frågan vad han ska göra som pensionär känns onödig. Naturligtvis blir det mer tid åt läsande och åt den amerikanska cockerspanieln Pysen.
– Att inte ha ett jobb att gå till kommer att kännas konstigt.
