Sedan EU:s gemensamma jordbrukspolitik lanserades 1962 har den genomgått en rad reformer. Medan den i början var till för att garantera livsmedelsförsörjningen inom gemenskapen och att garantera lantbrukarna en vettig inkomst, har den förskjutits mot att stöden går till att förbättra kvaliteten på de livsmedel som produceras snarare än att bidra till att främja ökad produktion. Sedan början av 90-talet har allt fler stöd riktats mot miljöåtgärder och landsbygdsutveckling.
Flera länder, däribland Sverige, hade velat se en större förändring av jordbrukspolitiken än den som genomförs vid årsskiftet. De hade velat att stöden till olika miljöåtgärder och till landsbygdsutveckling hade ökat på bekostnad av generella stöd till lantbrukare i form av exempelvis gårdsstödet som betalas ut i direkt relation till jordbruksmarkens storlek.
Men även om gårdsstödet blir kvar förändras det successivt. Medan det i dag är olika stort beroende på var i landet gården ligger och vad det historiskt har funnits för produktion på gården, ska det utjämnas och bli lika stort för alla fram till år 2020.
Gårdsstödet baseras på så kallade stödrätter som tidigare varit olika mycket värda beroende på om det är stödrätter för åker- eller betesmark samt historisk djurproduktion. När värdet nu successivt utjämnas och blir lika högt för all jordbruksmark gynnas generellt gårdar i skogs- och mellanbygd på bekostnad av slättgårdar. Ungefär trettio procent av gårdsstödet blir ett nytt stöd som kallas förgröning och där ställs det krav som ska vara till nytta för miljön
Gårdsstödet har tidigare varit högre för gårdar som höll nötdjur i början av 2000-talet. De som håller betesdjur i dag ska kompenseras för det minskade gårdsstödet genom ett nytt stöd för nötkreatur. Det är också tänkt som ett slags miljöstöd eftersom betesdjur bidrar till mångfald. Bidraget betalas ut för varje djur som är äldre än ett år gammalt.
– I dag kan det vara en väldig skillnad på hur stort stöd grannar som bedriver samma produktion får beroende på om någon av gårdarna tidigare hållit djur. Med de nya reglerna för gårdsstödet och det nya stödet för nötkreatur fördelas mer stöd till de som är aktiva djurhållare i dag, förklarar Jonas Källming, lantbruksdirektör på länsstyrelsen i Östergötland.
På 80-talet stod jordbruks- stöden för 80 procent av EU:s budget, i dag är de nere på ungefär 40 procent och de kommer successivt att sänkas ytterligare.
Hur påverkar den nya jordbrukspolitiken lantbrukarna i Östergötland?
– Vi har inte gjort någon fullständig analys av stöden. Det finns fortfarande oklarheter om olika miljöstöd och kompensationsbidrag. Men jag tror inte att det blir några jätteskillnader generellt men att pengar fördelas från slätten till skogs- och mellanbygd. Självklart kan enskilda lantbrukare drabbas hårdare, tydligast förlorar stora intensiva nötköttsproducenter som till exempel köper och föder upp tjurkalvar från mjölkgårdar, och lantbrukare som inte längre har kvar men tidigare haft nötköttsproduktion.
Det finns kanske ett 100-tal intensiva nötköttsproducenter i landet och ungefär tio stycken i vårt län.
– Stödet förskjuts mot skogs- och mellanbygd och det är nog nödvändigt för att behålla ett aktivt lantbruk i dessa områden och om möjligt bromsa nedläggningstakten.
Jordbruket står och faller inte med EU-stöden, menar Jonas Källming.
– Till syvende och sist är det vi konsumenter som avgör framtiden för svenskt jordbruk, inte jordbruksstöden, summerar han.
Tidigast till årsskiftet kommer detaljer och exakta belopp för de olika stöden att vara klara.
