I våras kom en anonym anmälan till miljökontoret i Linköping som gjorde gällande att det höll på att anläggas en pir vid den aktuella sommarstugan.
När kommunens personal kom till platsen kunde de konstatera att det fanns både stenpir och brygga. De kunde också konstatera att det saknades strandskyddsdispens. Strandskyddet innebär att inget får byggas närmare den här stranden än 100 meter.
För att få ösa krossat berg i vattnet krävs dessutom en särskild anmälan till länsstyrelsen angående "vattenverksamhet". Även det saknades för piren.
Efter denna upptäckt inledde tjänstemännen ett arbete med att få ägaren att ta bort både pir och brygga.
Bryggägaren å sin sida inledde ett arbete med att försvara sin rätt att bygga bryggan. Han ansökte om strandskyddsdispens i efterhand och motiverade sin ansökan med att området redan är bebyggt och därför fyller strandskyddet ingen funktion. Han hyrde även in en konsult som skrev en rapport om att det saknas skyddsvärda arter runt bryggan samt att piren har liten eller ingen inverkan på vattnet.
– Det här är inget som skadar varken vatten, fågel eller fisk. Det hindrar inte vattengenomströmningen heller, säger sommarstugeägaren som vill vara anonym.
Nu har hans ansökan om strandskyddsdispens fått avslag av en enig bygg- och miljönämnd.
– Vi ska naturligtvis överklaga, säger sommarstugeägaren.
Både miljökontoret och sommarstugeägaren är så här långt var och en för sig säkra på att just de har rätt och båda parter är beredda att driva frågan vidare.
Om sommarstugeägaren förlorar när han överklagar beslutet om dispens så blir nästa steg att förelägga mannen om att ta bort både piren och bryggan.
Då kan det bli riktigt komplicerat.
Det är då det här med "vattenverksamhet" blir viktigt igen. Denna anmälan krävs för att få gräva eller anlägga något i sjön och det krävs även om det handlar om att ta bort något som saknar tillstånd. Det kan alltså sluta med att sommarstugeägaren föreläggs av kommunen att ta bort bryggan, men nekas att bedriva "vattenverksamhet". Det senare är ett beslut som fattas av länsstyrelsen.
Denna situation finns redan ett exempel på.
– Vi hade ett liknande fall i Brokind där vi ålade fastighetsägaren att ta bort en stenbrygga och länsstyrelsen sade nej. Det är lite av ett moment 22 i lagstiftningen, säger Gunnar Gustafsson (MP), ordförande i bygg- och miljönämnden.
Om detta skulle ske är Gunnar Gustafsson fast besluten att förelägga stugägaren om att ta bort allt som ligger ovanför vattenytan.
– Skulle det bli så i det här fallet också så måste fastighetsägaren i alla fall ta bort trädäcket och de stenar som är över vattenytan. Det ska ju inte löna sig att bryta mot lagen, säger han.
Till stugägarens argument hör också att han har en relativt färsk strandskyddsdispens för de byggnader som finns på tomten. Dessa ligger endast 17 meter från bryggan och därmed är marken mellan husen och sjön att betrakta som en privat zon där allemansrätten inte gäller.
Han pekar också på en dom från högsta instans där ett fall om strandskydd bedömts. Den domen är från 2006 och där gjorde Mark- och miljööverdomstolen bedömningen att hela tomten utgjorde hemfridzon och beviljade därför strandskyddsdispens. Den gången gällde det dock ingen brygga utan en friggebod – på land.