Björn Eriksson själv, av många förhandstippad som Årets Linköpingsbo, blev barnsligt glad.
-- Vad kul! hojtade han, det här värmer otroligt mycket för att detär vanliga Linköpingsbor som har röstat. Det vore löjligt av mig attsäga att jag inte är berörd, jag är skitmallig!
Björn Eriksson var särskilt glad för att han ansåg att sällskapet var så fint.
-- Alla de nominerade är så bra människor! Den här tävlingen gör enfin insats genom att lyfta fram en massa positiva människor som annarskanske inte skulle ha blivit uppmärksammade.
Han har läst alla intervjuer med de andra nominerade.
-- Jag har blivit så fascinerad av dem, några känner jag, som Louise(Gylling) och Janne Diakon, men några kände jag inte till alls. En avdem är Christina Wiklund i Skäggetorp, hon gör verkligen goda gärningaroch jag tycker det är ett gott tecken att så många röstade på henne.
Han har fått massor av kommentarer på stan, berättar han.
-- Ja, det har varit många hejarop, en och annan i den etableradevärlden tycker inte om att en etablerad människa finns här, men annarsär det bara positivt.
Vad tycker du själv är det bästa du gjort för Linköping?
-- Jag känner att det handlar om självrespekt, att Linköping haranledning att sträcka på sig istället för det här att man kutar medryggen och ligger i skuggan av Stockholm. Nej, upp med hakan, vi är brahär och det ska vi min själ tala om. Så att sätta Linköping ochÖstergötland på kartan är den viktigaste funktionen av allihop. Och idet ligger en lagom dos av uppkäftighet gentemot både regering ochkommungubbar.
Nu ska han sitta modell för konstnären Jan Davidsson och få sitt pris, porträttet målat i olja.
-- Härligt! Jag har visserligen svårt att sitta still, men det skagå när nu människor är så snälla, bara nån tar av mig mobiltelefonen.
Sen måste Björn Eriksson återgå till norske ambassadören OddFosseidbråten som besökte Linköping hela dagen i går och var med blandgratulanterna (se bildsviten ovan).
-- Vilken middag det blir i kväll, jag får erkänna att det blir nog lite extra vin.
Sa Årets Linköpingsbo och viftade lyckligt med blommorna innan han plockade fram sin kära mobil och ringde hustru Helena.