De väntar på mig vid Östra Hargs kyrka. Anna Oldbring Jonsson har plockat upp Ida Borg som går på Folkungaskolan i Linköping och skjutsat henne hem till Östra Harg för vårt möte. Klockan är bara fyra på eftermiddagen, men en snölös midvinterdag som denna lägger sig mörkret kompakt och tidigt på landet.
Men mörkret avslöjar också mer än vad som är synligt dagtid. Skenet från upplysta fönster och julbelysning i trädgårdar syns så långt ögat når. Likt en stjärnhimmel. Det här är landsbygd, men inte glesbygd.
Med hjälp av våra läsare har vi gjort en kartläggning av hur människor upplever kollektivtrafiken på den östgötska landsbygden. Hundratals enkätsvar bildar en nedläggningskarta (som du kan se på tidningens webbsida) och på den har många punkter hamnat i området där linje 507 och 509 ännu trafikerar sina rutter. De plockar upp resenärer från bland annat Östra Harg, Tägneby och Rystad. Bland dem som svarat på vår enkät är Anna och Ida, de representerar hembygdsföreningen. Anna bor i en villa några hundra meter bort. Ida alldeles intill kyrkan i den gamla skolan.
Ida fotograferas i mörkret vid sin busshållplats. Härifrån åker hon varje morgon. Med den enda morgonbussen. Hon hävdar bestämt att hon har många medresenärer. Men statistiken som ligger till grund för beslutet att lägga ned linje 509 bygger på ett snitt av alla turer och är inte munter. Ungefär trettio personer nyttjar bussen en genomsnittlig vardag (bussen går bara vardagar) och det är mest gymnasie- och grundskoleelever som åker med. Att vuxna inte använder bussen är inte så konstigt. Det går eftermiddagsturer, men ingen kvällstur. Det gör det omöjligt att arbetspendla med bussen.
– För oss skulle det räcka om vi fick behålla morgonbussen. Hem brukar man kunna få skjuts med föräldrar och det får många, därför har eftermiddagsturerna få passagerare, säger Ida.
Om Ida skulle tvingas åka med sin mamma till jobbet skulle hon behöva tillbringa mer än en timme i Linköping innan skolan börjar. Pappa jobbar i Norrköping.
– Jag kan tänka mig att betala för mig trots att jag har skolkort, bara vi får ha den kvar, lägger hon till.
Ida är 15 år och går på högstadiet. Hon brukar våldgästa en kompis i Tallboda de dagar hon inte hinner ta bussen efter skolan. Där är hon tills föräldrarna slutar jobbet och kan plocka upp henne. Hon har bott i Östra Harg i hela sitt liv och vill kunna bo kvar. Även om det är lite besvärligt ibland.
– Det är lugnt och skönt. Jag ser inga problem med att bo på landet utom att bussen ska läggas ned.
När 509:an läggs ned är ungdomarna helt och hållet beroende av att föräldrarna kan skjutsa,
Om inte någon kommer med en kreativ lösning på problemet.
Ida har skrivit en lång inlaga till trafiknämndens vice ordförande Bengt Nordström (MP) efter att ha talat med honom per telefon. Hon har inte fått respons på brevet. Också Anna och flera andra har sökt efter svar hur det ska bli när bussen läggs ned.
– Det verkar inte vara någon som äger frågan. Det är ett slags Svarte Petter. Vi skickas från den ena till den andra. Vi har ingen att föra dialog med, säger Anna Oldbring Jonsson.
– Jag tror att ingen vill ta tag i det därför att de innerst inne vet att det är fel beslut, säger Ida.
Vi sätter oss i bilarna och åker från vår mötesplats hem till Anna. Här är det varmt och gott. Anna är uppvuxen i Rystad ett par kilometer härifrån så hon vet att landsbygdsbor inte kan förvänta sig samma service som stadsbor.
– Men ungdomarna borde i alla fall kunna ta sig till skolan, säger hon.
Hon berättar att det byggts minst femton nya villor i Rystad och Tägneby. Där bor mest barnfamiljer och hon antar att de räknat med att bussen finns när de valde att bygga sina hus där de står idag.
– Deras förutsättningar förändras radikalt.
Anna har inte problem för egen räkning. Hon pendlar till jobbet med bil. Däremot vet hennes dotter Emilia Jonsson, som snart ska börja högstadiet inte hur det ska bli. Hon vill gärna, liksom Ida har gjort, söka till en skola i centrala Linköping, men då har hon inte rätt till skolskjuts. Den går bara till anvisad skola i Linghem.
– Jag borde ha rätt till fritt skolval, men det har jag inte om jag inte kan ta mig till skolan, säger Emilia.
Anna har haft kontakt med Linköpings kommun i frågan, men där har frågan bollats till Östgötatrafiken som, i vilket fall ännu, inte har någon lösning på problemet.
Den 22 september i år, då regionens trafik och samhällsbyggnadsnämnd tog beslutet att lägga ned linjetrafik till Rystad och Östra Harg med omnejd, gavs Östgötatrafiken ett uppdrag att samordna med skolskjutsen så att alla gymnasieelever utefter de linjer som läggs ned till sommaren ska kunna ta sig till skolan. Beskedet från kommunen så här långt är att skolskjutsen inte upphandlas förrän skolvalen är klara och därefter erbjuds gymnasieelever åka med i mån av plats. Det är besked som inte känns tillräckligt tryggt att planera sin framtid utifrån, tycker Östra Hargsborna.