Brandmän som har jobbat kommunalt i över 30 år, varav minst 25 år i utryckande tjänst, har rätt att gå i tjänstepension vid 58 års ålder. Sedan förbundsbildningen har 24 personer inom RTÖG gått i pension, dubbelt så många från Linköping som från Norrköping.
Corren har pratat med en handfull relativt nypensionerade brandmän från Linköping. Fyra av dem pekar ut ledningsproblemen som en bidragande orsak till deras tidiga pensionsavgång.
– För min del var det inget att fundera på. Det var för långt till cheferna som satt i Norrköping. De tyckte nog bara att det var skönt att vi som opponerade oss försvann. Erfarenhet var ingenting värt, säger Bo Larsson, tidigare insatsledare.
Fler än han nämner att organisationen håller på att urholkas på erfarenhet. Att de som nyrekryteras ofta är unga och snarare teoretiskt än praktiskt lagda.
Bo Larsson berättar om när han åkte ut på en villabrand tillsammans med några yngre kollegor:
– Man fick skämmas för de visste inte hur man skulle vända kofoten. Vi fick åka hem och lära dem riva.
Han påpekar att Linköping hela tiden har önskat sig en förbundsdirektör utifrån. Han får medhåll av den före detta brandmannen Lars-Erik Öfverstedt, som också gick tidigt. Dels av privata skäl, dels på grund av arbetsmiljön.
– Det gjorde inte saken bättre att det var som det var. Problemet är ledningen, inte fotfolket. Jag är väldigt förvånad över att Håkan sitter kvar i ledningen efter alla skit han har fått. Han måste vara gås, säger Lars-Erik Öfverstedt.
Ytterligare en brandman som tog tidig pension påpekar att RTÖG har slarvat bort mycket kompetent personal de senaste åren. Han berättar om tre ambitiösa brandmän i samma grupp som sa upp sig samtidigt.
– Det är ofattbart. Det har aldrig hänt genom åren, säger han.
Många som Corren har pratat med menar att det behövs en helt ny ledning för att komma till rätta med problemen.
– Annars blir det aldrig bra. Det går inte att backa bandet, säger en av dem.