BSS hade bildats 1979 och bestod till en början av en liten grupp personer med bakgrund i den marginaliserade svenska extremhögern. 1987 gick en grupp av de personerna som var knutna till BSS samman med det främlingsfientliga populistpartiet Framstegspartiet och bildade Sverigepartiet. Sammanslagningen blev en flopp. 1988 gjordes ett nytt försök och Sverigedemokraterna bildades.
SD var till en början samlingspunkt för övervintrade nazister, unga skinnskallar, rättshaverister och olika typer av aktivister i den svenska extremhögern. Flera av partiets lokala företrädare var aktiva i både Sverigedemokraterna och öppet nazistiska grupperingar.
1995 bytte SD partiledare vid ett tumultartat riksårsmöte. Den gamle partiledaren som varit aktiv i det nationalsocialistiska partiet Nordiska Rikspartiet ersattes av den före detta centerpartisten Mikael Jansson. I och med partiledarbytet började Sverigedemokraterna att försöka rensa bort de allra tydligaste kopplingarna till vit makt-världen.
Under 2001 splittrades SD. Tor Paulsson som organiserat en framgångsrik aggressiv valkampanj i Stockholmsförorten Haninge i valet 1998, uteslöts ur partiet sedan han anklagats för att bedriva partiskadlig verksamhet. Splittringen innebar inledningsvis stora problem för SD och med knapp marginal samlade man ihop tillräckligt många namnunderskrifter för att kunna delta i kyrkovalet. Partiets kandidatur blev en medial succé och SD lyckades locka till sig nya sympatisörer.
I valet 2002 vände sig SD mot lokala skånska missnöjespartierna i jakt på nya bundsförvanter. Partiet lanserade ett valsamarbete under namnet Skånes väl.
Vid riksårsmötet 2005 vann Jimmie Åkesson över den tidigare partiledaren med röstsiffrorna 91-50.
SD gick starkt framåt i valet 2006. Partiet har sina starkaste fästen i Skåne, Blekinge, Värmland och Västsverige. Partiet fick sammanlagt 162 463 röster, 2,93 procent, i riksdagsvalet. I kommunalvalen kom partiet in i 144 kommuner med 281 kommunala mandat. I landstingsvalen fick SD 16 mandat i tre landsting.